BILAGA I

GENOMFÖRANDET AV PENNINGPOLITIKEN I EUROOMRÅDET

Allmän dokumentation av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden

Februari 2005

INNEHÅLL

Inledning

KAPITEL 1

1.	Översikt över det penningpolitiska styrsystemet

1.1	Europeiska centralbankssystemet

1.2	Eurosystemets mål

1.3	Eurosystemets penningpolitiska instrument

1.3.1

Öppna marknadsoperationer

1.3.2

Stående faciliteter

1.3.3

Kassakrav

1.4

Motparter

1.5	Underliggande värdepapper

1.6	Ändringar av styrsystemet

KAPITEL 2

2.	Godkända motparter

2.1	Allmänna urvalskriterier

2.2	Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

2.3	Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

2.4	Avstängning eller uteslutning av försiktighetsskäl

KAPITEL 3

3.	Öppna marknadsoperationer

3.1	Reverserade transaktioner

3.1.1

Allmänt

3.1.2

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

3.1.3

Långfristiga refinansieringstransaktioner

3.1.4

Finjusterande reverserade transaktioner

3.1.5

Strukturella reverserade transaktioner

3.2	Direkta köp/försäljningar av värdepapper

3.3	Emission av ECB:s skuldcertifikat

3.4	Valutaswappar

3.5	Inlåning med fast löptid

KAPITEL 4

4.	Stående faciliteter

4.1	Utlåningsfaciliteten

4.2	Inlåningsfaciliteten

KAPITEL 5

5.	Förfaranden

5.1	Anbudsförfaranden

5.1.1

Allmänt

5.1.2

Kalender för anbudsförfaranden

5.1.3

Tillkännagivande av anbudsvillkoren

5.1.4

Motparternas förberedelser och avgivande av anbud

5.1.5

Förfarande vid tilldelningar

5.1.6

Tillkännagivande av tilldelningar

5.2	Förfarande vid bilaterala transaktioner

5.3	Avvecklingsförfaranden

5.3.1

Allmänt

5.3.2

Avveckling av öppna marknadsoperationer

5.3.3

Förfaranden vid dagens slut

KAPITEL 6

6.	Godtagbara värdepapper

6.1

Allmänt

6.2	Värdepapper i grupp ett

6.3	Värdepapper i grupp två

6.4	Riskkontrollåtgärder

6.4.1

Åtgärder för riskkontroll av grupp ett-värdepapper

6.4.2

Åtgärder för riskkontroll av grupp två-värdepapper

6.5	Värderingsprinciper för underliggande värdepapper

6.6	Gränsöverskridande användning av godtagbara värdepapper

6.6.1

Korrespondentcentralbanksmodell

6.6.2

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

KAPITEL 7

7.

Kassakrav

7.1

Allmänt

7.2	Institut som omfattas av kassakravssystemet

7.3	Fastställande av kassakrav

7.4	Uppfyllande av kassakrav

7.5	Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

7.6	Åsidosättande av kassakravet

Bilagor

Bilaga 1

Exempel på penningpolitiska transaktioner och förfaranden

Bilaga 2

Ordlista

Bilaga 3

Urval av motparter vid valutainterventioner och valutaswappar för penningpolitiska ändamål

Bilaga 4

System för inrapportering av Europeiska centralbankens finansmarknadsstatistik

Bilaga 5

Eurosystemets webbplatser

Bilaga 6

Förfaranden och sanktioner som skall tillämpas om en motpart inte fullgör sina skyldigheter

Förteckning över rutor, diagram och tabeller

Rutor

1.	Emission av ECB:s skuldcertifikat

2.	Valutaswappar

3.	Operativa steg i anbudsförfaranden

4.	Tilldelningar vid anbud till fast ränta

5.	Tilldelningar vid anbud i euro till rörlig ränta

6.	Tilldelning av anbud på valutaswappar till rörlig kurs

7.	Ytterligare steg mot en gemensam lista över godtagbara värdepapper

8.	Riskkontrollåtgärder

9.	Likvidtetskategorier för grupp-ett värdepapper

10.	Värderingsavdrag (i procent) för grupp ett-värdepapper i förhållande till instrument med fasta kuponger och med nollkupongare

11.	Värderingsavdrag (i procent) på instrument med omvänd rörlig ränta i grupp ett

12.	Beräkning av tilläggssäkerheter

13.	Värderingsavdrag (i procent) på grupp två-värdepapper

14.	Kassakravsbas och kassakravsprocent

15.	Beräkning av räntan på kassakravsmedel

Diagram

1.	Normal tidsram för operativa steg vid standardiserade anbud

2.	Normal tidsram för operativa steg vid snabba anbud

3.	Korrespondentcentralbanksmodellen

4.	Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

Tabeller

1.	Eurosystemets penningpolitiska operationer

2.	Normala kontraktsdagar för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

3.	Normala avvecklingsdagar för Eurosystemets öppna marknadsoperationer

4.	Värdepapper godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner

Förkortningar

CCBM	korrespondentcentralbanksmodell (Correspondent Central Banking Model)
C.E.T.	centraleuropeisk tid
DVP	leverans mot betalning (delivery versus payment)
ECB	Europeiska centralbanken
ECBS	Europeiska centralbankssystemet
EEG	Europeiska ekonomiska gemenskapen
EES	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EG	Europeiska gemenskapen
EMU	Ekonomiska och monetära unionen
EPM	ECB:s betalningsmekanism (European payment mechanism)
EU	Europeiska unionen
ISIN	internationellt identifikationsnummer för värdepapper (International Securities Identification Number)
KI	kreditinstitut
MFI	monetära finansinstitut
MMP	penningmarknadspapper (Money market paper)
NCB	nationell centralbank
RTGS	bruttoavvecklingssystem i realtid (Real-Time Gross Settlement)
SSS	värdepappersavvecklingssystem (Securities settlement system)
TARGET	bruttoavvecklingssystem för betalningar i euro (Trans-European Automated Real-time Gross settlement Express Transfer)
VPC	värdepapperscentral

Inledning

I detta dokument beskrivs det operativa styrsystem som Eurosystemet (1) har valt för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet. Dokumentet, som utgör en del av Eurosystemets rättsliga ram för penningpolitiska instrument och förfaranden, är avsett att vara en ’allmän dokumentation’ av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden och syftar framför allt till att ge motparterna den information de behöver om Eurosystemets penningpolitiska styrsystem.

Denna ’allmänna dokumentation’ medför inte i sig några rättigheter eller skyldigheter för motparterna. Rättsförhållandet mellan Eurosystemet och dess motparter fastställs genom tillämpliga avtal och föreskrifter.

Dokumentet är indelat i sju kapitel. Kapitel 1 innehåller en översikt över den operativa ramen för Eurosystemet penningpolitik. I kapitel 2 specificeras urvalskriterierna för motparter som deltar i Eurosystemets penningpolitiska operationer. I kapitel 3 beskrivs öppna marknadsoperationer, medan det i kapitel 4 redogörs för de stående faciliteter som är tillgängliga för motparterna. I kapitel 5 specificeras de förfaranden som tillämpas vid genomförandet av penningpolitiska operationer. I kapitel 6 definieras urvalskriterierna för de underliggande värdepapper som godtas vid penningpolitiska operationer. I kapitel 7 presenteras Eurosystemets kassakravssystem.

Bilagorna innehåller exempel på penningpolitiska operationer, en ordlista, kriterier för urvalet av motparter för Eurosystemets valuta interventioner, en presentation av systemet för inrapportering av Europeiska centralbankens finansmarknadsstatistik, en förteckning över Eurosystemets webbplatser och en beskrivning av de förfaranden och sanktioner som skall tillämpas om motparterna inte fullgör sina skyldigheter.

KAPITEL 1

1.	ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET

1.1	Europeiska centralbankssystemet

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) består av Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i Europeiska unionens (EU) medlemsstater (2). ECBS fullgör sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (fördraget) och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (stadgan för ECBS). ECBS styrs av ECB:s beslutande organ. ECB-rådet utformar penningpolitiken, som verkställs av direktionen, i enlighet med rådets riktlinjer och beslut. I den utsträckning det anses möjligt och ändamålsenligt, och med ambitionen att säkerställa effektiva transaktioner, ska ECB anlita de nationella centralbankerna (3) för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska operationer. Eurosystemets penningpolitiska operationer skall genomföras på lika villkor i alla medlemsstater (4).

1.2	Eurosystemets mål

Huvudmålet för Eurosystemet är att upprätthålla prisstabilitet, i enlighet med artikel 105 i fördraget. Utan att åsidosätta detta mål skall Eurosystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen. Eurosystemet skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning.

1.3	Eurosystemets penningpolitiska instrument

För att uppnå sina mål har Eurosystemet en uppsättning penningpolitiska instrument till sitt förfogande. Eurosystemets utför öppna marknadsoperationer, erbjuder stående faciliteter och ålägger kreditinstituten att hålla kassakravsmedel på konton i Eurosystemet.

1.3.1

Öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Fem olika instrument är tillgängliga för Eurosystemet för att utföra öppna marknadstransaktioner. Det viktigaste instrumentet är reverserade transaktioner (som baserar sig på repoavtal eller lån mot säkerhet). Eurosystemet kan också genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper, emittera skuldcertifikat, göra valutamarknads-swappar samt ta emot inlåning med fast löptid. ECB tar initiativet till öppna marknadsoperationer, beslutar vilka instrument som skall användas och på vilka villkor transaktionerna kan verkställas. De kan genomföras antingen genom standardiserade anbud, snabba anbud eller bilaterala förfaranden (5). Med hänsyn till syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i följande fyra kategorier (se även tabell 1):

—

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är regelbundna, likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i veckan och normalt har en veckas löptid. Dessa transaktioner genomförs av de nationella centralbankerna genom standardiserade anbud. De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna spelar en nyckelroll när det gäller att uppfylla Eurosystemets syfte med öppna marknadsoperationer och de används för att tillgodose merparten av den finansiella sektorns finansieringsbehov.

—

De långfristiga refinansieringstransaktionerna är likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i månaden med normalt tre månaders löptid. Syftet med dessa transaktioner är att ge motparterna ytterligare likviditet med längre löptid och de utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbudsförfaranden. Vid dessa transaktioner avser Eurosystemet i regel inte att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer.

—

Finjusterande transaktioner utförs vid behov i syfte att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, i synnerhet för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar på marknaden. Finjusterande transaktioner utförs huvudsakligen genom reverserade transaktioner, men de kan också göras genom direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid. Valet av instrument och förfaranden för finjustering anpassas till rådande förhållanden och till de specifika mål som skall nås med transaktionerna. Finjusterande transaktioner utförs i regel av de nationella centralbankerna via snabba anbudsförfaranden eller bilaterala förfaranden. ECB-rådet kan besluta om finjusterande bilaterala transaktioner, i undantagsfall, skall utföras av ECB.

—

Eurosystemet kan också genomföra strukturella transaktioner genom att emittera skuldcertifikat, använda reverserade transaktioner och genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper. Med dessa transaktioner försöker ECB (regelbundet eller oregelbundet) påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn. De strukturella transaktionerna i form av reverserade transaktioner och emissioner av skuldcertifikat utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbud. Strukturella transaktioner i form av direkta köp/försäljningar av värdepapper utförs i form av bilaterala förfaranden.

1.3.2

Stående faciliteter

Syftet med stående faciliteter är att tillföra respektive dra in likviditet över natten, sända signaler om den allmänna inriktningen på penningpolitiken och sätta gränser för dagslåneräntans rörelser. Två stående faciliteter är tillgängliga för Eurosystemets motparter på deras eget initiativ, förutsatt att de uppfyller vissa villkor (se även tabell 1):

—

Med utlåningsfaciliteten kan motparterna erhålla kredit över natten från de nationella centralbankerna mot godtagbara säkerheter. Under normala omständigheter finns det inga kreditbegränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten utom att de skall förfoga över tillräckligt med säkerheter. Räntan på utlåningsfaciliteten sätter normalt ett tak för marknadens dagslåneränta.

—	Med inlåningsfaciliteten kan motparterna deponera medel över natten hos de nationella centralbankerna. Normalt finns det inga begränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten. Räntan på inlåningsfaciliteten sätter normalt ett golv för marknadens dagslåneränta.

De stående faciliteterna administreras decentraliserat av de nationella centralbankerna.

1.3.3

Kassakrav

Eurosystemets kassakravssystem är tillämpligt på kreditinstitut inom euroområdet och används primärt för att stabilisera penningmarknadsräntorna och skapa (eller förstärka) ett strukturellt likviditetsunderskott. Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån faktorer i institutets balansräkning. För att bidra till att stabilisera penningmarknadsräntorna låter Eurosystemets kassakravssystem instituten använda utjämningsbestämmelser. Uppfyllandet av kassakravet beräknas på grundval av institutets genomsnittliga dagliga behållning på kassakravskontot under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

1.4

Motparter

Utformningen Eurosystemets penningpolitiska styrsystem syftar till att säkerställa att en stor krets av motparter skall kunna delta. Institut som enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS är skyldiga att uppfylla kassakrav har rätt att utnyttja de stående faciliteterna och delta i öppna marknadsoperationer på grundval av standardiserade anbud. Eurosystemet kan begränsa det antal institut som får delta i finjusterande transaktioner. För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand. Vid valutamarknadsswappar för penningpolitiska ändamål används aktiva aktörer på valutamarknaden. Motpartskretsen vid dessa transaktioner begränsas till de institut som har valts ut för Eurosystemets valutainterventioner och som är etablerade inom euroområdet.

1.5	Underliggande värdepapper

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS skall alla Eurosystemets kredittransaktioner (dvs. likvidiserande transaktioner) baseras på godtagbara säkerheter. Eurosystemet godkänner ett stort urval av värdepapper som säkerheter för sina transaktioner. De godtagbara säkerheterna indelas, främst för interna ändamål i Eurosystemet, i två grupper: grupp ett-värdepapper och grupp två-värdepapper. Den här skillnaden kommer gradvis att fasas ut under de kommande åren för att Eurosystemets ramverk för godtagbara säkerheter så småningom blir en enda lista över godtagbara säkerheter. Listan med grupp ett-värdepapper består i nuläget av omsättningsbara skuldinstrument som uppfyller av ECB fastställda harmoniserade kriterier för hela euroområdet. Listan med grupp två-värdepapper består av ytterligare värdepapper, avsedda för handel eller ej, som de nationella centralbankerna anser vara särskilt viktiga för sina nationella marknader och banksystem. Urvalskriterierna för värdepapperen fastställs av de nationella centralbankerna efter godkännande av ECB. Ingen skillnad görs mellan de två grupperna av värdepapper i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid olika slag av Eurosystemets penningpolitiska operationer (utom att grupp två-värdepapper i regel inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper). Godtagbara värdepapper kan användas vid gränsöverskridande transaktioner, genom korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) eller genom godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i EU, som säkerheter för Eurosystemets olika typer av krediter (6). Alla värdepapper som godtas för Eurosystemets penningpolitiska operationer kan också användas som underliggande värdepapper vid intradagskrediter.

1.6	Ändringar av styrsystemet

ECB-rådet har rätt att när som helst ändra de instrument, villkor, kriterier och förfaranden som används för genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska operationer.

TABELL 1

Eurosystemets penningpolitiska operationer

Penningpolitiska transaktioner	Typer av transaktioner		Löptid	Frekvens	Förfarande
	Tillförsel av likviditet	Indragning av likviditet
Öppna marknadsoperationer
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	—	En vecka	Varje vecka	Standardiserade anbud
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	—	Tre månader	Varje månad	Standardiserade anbud
Finjusterande transaktioner	— Reverserade transaktioner — Valutaswappar	— Reverserade transaktioner — Inlåning med fast löptid — Valutaswappar	Icke standardiserat	Oregelbundet	— Snabba anbud — Bilaterala förfarande
	Direkta köp av värdepapper	Direkta försäljningar av värdepapper	—	Oregelbundet	Bilaterala förfarande
Strukturella transaktioner	Reverserade transaktioner	Emission av skuldcertifikat	Standardiserat/icke standardiserat	Regelbundet/oregelbundet	Standardiserade anbud
	Direkta köp av värdepapper	Direkta försäljningar av värdepapper	—	Oregelbundet	Bilaterala förfarande
Stående faciliteter
Utlåningsfacilitet	Reverserade transaktioner	—	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran
Inlåningsfacilitet	—	Inlåning	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran

KAPITEL 2

2.	GODKÄNDA MOTPARTER

2.1	Allmänna urvalskriterier

Motparterna vid Eurosystemets penningpolitiska operationer måste uppfylla vissa urvalskriterier (7). Dessa kriterier har utformats i avsikt att ge en bred krets av institut tillträde till Eurosystemets penningpolitiska operationer, stärka likabehandlingen av institut över hela euroområdet och säkerställa att motparterna uppfyller vissa tillsynskrav och operativa krav:

—

Endast de institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS kan godtas som motparter. Institut som är befriade från skyldigheterna enligt Eurosystemets kassakravssystem (se avsnitt 7.2) godkänns inte som motparter vid Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer.

—

Motparterna måste vara finansiellt solida. De måste stå under EU/EES-harmoniserad tillsyn av nationella tillsynsmyndigheter (8). Finansiellt solida institut som står under en ickeharmoniserad nationell tillsyn av likvärdig standard kan emellertid godkännas som motparter, t.ex. filialer i euroområdet till institut som har sitt huvudkontor utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

—	För att Eurosystemets penningpolitiska operationer skall kunna genomföras på ett effektivt sätt måste motparterna uppfylla de operativa kriterier som fastställs i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter.

Dessa allmänna urvalskriterier är enhetliga över hela euroområdet. Institut som uppfyller dessa urvalskriterier har rätt att:

—	använda Eurosystemets stående faciliteter, och

—	delta i Eurosystemets öppna marknadsoperationer som baseras på standardiserade anbud.

Ett institut har endast tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer i form av standardiserade anbud via den nationella centralbanken i den medlemsstat där det är etablerat. Om ett institut har etablerat sig (huvudkontor eller filialer) i flera medlemsstater har varje enhet tillgång till dessa transaktioner via den nationella centralbanken i den medlemsstat där enheten är etablerad, men endast en enhet i varje medlemsstat (antingen huvudkontoret eller en namngiven filial) får lämna anbud.

2.2	Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

Vid penningpolitiska valutamarknadsswappar måste motparterna kunna utföra stora valutatransaktioner effektivt under alla marknadsförhållanden. Kretsen av motparter för valutamarknadsswappar motsvarar den krets av motparter etablerade i euroområdet som Eurosystemet väljer ut för valutainterventioner. Kriterierna och förfarandena vid urvalet av motparter för valutainterventioner beskrivs i bilaga 3.

Vid andra transaktioner som grundar sig på snabba anbud och bilaterala förfaranden (finjusterande reverserade transaktioner och inlåning med fast löptid) väljer varje nationell centralbank ut ett antal motparter bland de institut som är etablerade i medlemsstaten och uppfyller de generella urvalskriterierna för att bli motpart. Aktivitet på penningmarknaden är det viktigaste urvalskriteriet. Andra kriterier som kan komma att beaktas är t.ex. effektiviteten vid handlarbordet och potentialen att lämna anbud.

Vid snabba anbud och bilaterala transaktioner använder de nationella centralbankerna endast de motparter som räknas till kretsen av finjusteringsmotparter. Om en nationell centralbank av operativa skäl inte vid varje transaktion kan handla med alla dessa finjusterande motparter, kommer urvalet av motparter i denna medlemsstat att basera sig på ett rotationsschema som garanterar lika möjligheter att delta.

ECB-rådet kan besluta om ECB i undantagsfall själv skall kunna utföra finjusterande, bilaterala transaktioner. Om ECB skulle utföra bilaterala transaktioner, skall ECB i sådana fall välja ut motparterna enligt ett rotationsschema bland de motparter inom euroområdet som uppfyller urvalskriterierna för snabba anbud och bilaterala transaktioner. Detta för att säkerställa att alla motparter har samma möjligheter att delta.

2.3	Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (9), Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (10), rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (11), i dess ändrade lydelse, samt Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (12), skall ECB besluta om sanktioner mot institut som inte fullgör sina skyldigheter enligt ECB:s förordningar och beslut om tillämpning av kassakraven. Relevanta sanktioner och förfaranderegler rörande deras tillämpning fastställs i ovannämnda förordningar. Vid grava åsidosättandet av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet utdöma straffavgifter för motparter eller avstänga dem från deltagande i öppna marknadsoperationer om de inte fullgör sina skyldigheter enligt de avtal och föreskrifter som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller av ECB) på det sätt som beskrivs nedan.

Detta gäller vid överträdelser av anbudsreglerna (om en motpart inte kan leverera en tillräcklig mängd underliggande värdepapper för att avveckla det likviditetsbelopp som har tilldelats den i en likvidiserande transaktion, eller om den inte kan leverera tillräckliga kontanta medel för att avveckla det belopp som har tilldelats den i en likviditetsindragande transaktion), och av reglerna rörande bilaterala transaktioner (om en motpart inte kan leverera en tillräcklig mängd underliggande värdepapper eller inte kan leverera tillräckliga kontanta medel för att avveckla det belopp som överenskommits i bilaterala transaktioner).

Detta gäller även om en motpart överträder reglerna rörande användningen av underliggande värdepapper (om en motpart använder värdepapper som är, eller har blivit, ej godtagbara eller inte får användas av motparten, t.ex. på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten eller för att värdepapperen är utgivna/garanterade av motparten), eller reglerna om förfaranden i slutet av dagen och villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten (om en motpart som har ett negativt saldo på avvecklingskontot i slutet av dagen inte uppfyller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten).

Ett beslut om avstängning av en motpart som inte fullgör sina skyldigheter kan dessutom tillämpas på filialer till samma institut som ligger i andra medlemsstater. Om en sådan exceptionell åtgärd krävs med hänsyn till överträdelsens allvarliga karaktär, t.ex. dess frekvens eller varaktighet, kan en motpart avstängas från alla kommande penningpolitiska operationer under en viss tidsperiod.

Straffavgifter som utdöms av nationella central banker vid överträdelser av reglerna rörande anbud, bilaterala transaktioner, användning av underliggande värdepapper, förfaranden vid dagens slut eller villkor för tillträde till utlåningsfaciliteten beräknas enligt en på förhand angiven straffavgiftsskala (som fastställs i bilaga 6).

2.4	Avstängning eller uteslutning av försiktighetsskäl

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet avstänga eller utesluta motparter från tillträde till penningpolitiska instrument av försiktighetsskäl.

Dessutom kan avstängning eller uteslutning av motparter vara befogat i vissa fall som rör en motparts ’uraktlåtenhet’ enligt definitionen i de nationella centralbankernas avtal och föreskrifter.

KAPITEL 3

3.	ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och för att sända signaler om penningpolitikens inriktning. Beroende på deras syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i fyra olika kategorier: huvudsakliga refinansieringstransaktioner, långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. När det gäller vilka instrument som används är reverserade transaktioner Eurosystemets viktigaste instrument för öppna marknadsoperationer och kan användas vid samtliga fyra kategorier av transaktioner, medan emission av skuldcertifikat används vid likviditetsdränerande strukturella transaktioner. Dessutom förfogar Eurosystemet över ytterligare tre instrument för finjusterande transaktioner: direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutamarknadsswappar och inlåning med fast löptid. I följande avsnitt beskrivs de specifika egenskaperna hos de olika typerna av öppna marknadsoperationer som Eurosystemet använder.

3.1	Reverserade transaktioner

3.1.1

Allmänt

a)   Typ av instrument

Reverserade transaktioner avser transaktioner i vilka Eurosystemet köper eller säljer godtagbara värdepapper genom repoavtal eller lämnar kredit mot godtagbara värdepapper som säkerhet. Reverserade transaktioner används för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner. Dessutom kan Eurosystemet använda reverserade transaktioner för strukturella och finjusterande transaktioner.

b)   Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan utföra reverserade transaktioner antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till värdepapperet överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att värdepapperet förs tillbaka till låntagaren vid en framtida tidpunkt) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i värdepapperen, men låntagaren förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om reverserade transaktioner på grundval av repoavtal specificeras i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank (eller av ECB). Arrangemangen för reverserade transaktioner som baseras på lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt skall uppkomma och för att en pant senare skall kunna realiseras.

c)   Räntevillkor

Skillnaden mellan anskaffningspriset och återköpspriset i ett repoavtal motsvarar den upplupna räntan på det belopp som lånats upp eller lånats ut under transaktionens löptid, dvs. återköpspriset inkluderar den ränta som skall betalas. Räntan vid en repotransaktion som utförs i form av ett lån mot säkerhet bestäms genom användning av den specificerade räntan på kreditbeloppet under transaktionens löptid. Räntan på Eurosystemets reverserade transaktioner är enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ’faktiskt antal dagar/360’.

3.1.2

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är Eurosystemets viktigaste öppna marknadsoperationer. De spelar en nyckelroll när det gäller att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Med dem tryggas också största delen av den finansiella sektorns finansieringsbehov.

De operativa egenskaperna hos de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande transaktioner.

—	De genomförs regelbundet varje vecka (13).

—	De har i regel en löptid på en vecka (14).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Alla motparter som uppfyller de generella urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud på huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

—	Både grupp ett-värdepapper och grupp två-värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid huvudsak-liga refinansieringstransaktioner.

3.1.3

Långfristiga refinansieringstransaktioner

Eurosystemet genomför dessutom regelbundet refinansieringstransaktioner, normalt med en löptid på tre månader i syfte att tillfredsställa den finansiella sektorns finansieringsbehov på längre sikt. Dessa transaktioner svarar endast för en begränsad del av den totala refinansieringsvolymen. Vid dessa transaktioner avser Eurosystemet i regel inte att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer. Följaktligen genomförs långfristiga refinansieringstransaktioner i regel i form av anbud till rörlig ränta och tidvis meddelar ECB volymen av tilldelningen vid kommande anbudsförfaranden. I undantagsfall kan Eurosystemet också genomföra långfristiga refinansieringstransaktioner genom anbud till fast ränta.

De operativa egenskaperna hos de långfristiga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande transaktioner.

—	De genomförs regelbundet varje månad (15).

—	De har i regel en löptid på tre månader (16).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Alla motparter som uppfyller de generella urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid de långfristiga refinansieringstransaktionerna.

—	Både grupp ett-värdepapper och grupp två-värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid långfristiga refinansieringstransaktioner.

3.1.4

Finjusterande reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra finjusterande öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner. Finjusterande reverserade transaktioner används för att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, särskilt för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar. Eftersom snabba åtgärder kan komma att behövas på grund av oväntade förändringar på marknaden är det önskvärt att bibehålla en hög grad av flexibilitet i valet av förfaranden och operativa egenskaper vid genomförandet av dessa transaktioner.

De operativa egenskaperna hos finjusterande reverserade transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	Deras löptid är icke standardiserad

—	Likvidiserande finjusterande reverserade transaktioner utförs i regel genom snabba anbudsförfaranden, men kan också utföras genom bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

—	Likviditetsdränerande finjusterande reverserade transaktioner genomförs i regel genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.2).

—	Dessa transaktioner utförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att finjusterande transaktioner i undantagsfall skall kunna utföras av ECB).

—	Eurosystemet kan på basis av kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter som får delta i finjusterande reverserade transaktioner.

—	Både grupp ett-värdepapper och grupp två-värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid finjusterande reverserade transaktioner.

3.1.5

Strukturella reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn.

De operativa egenskaperna hos dessa transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

—	De är likvidiserande transaktioner.

—	Deras frekvens kan vara regelbunden eller oregelbunden.

—	Deras löptid är icke standardiserad på förhand.

—	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid strukturella reverserade transaktioner.

—	Både grupp ett- och grupp två-värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid strukturella reverserade transaktioner.

3.2	Direkta köp/försäljningar av värdepapper

a)   Typ av instrument

Med direkta köp/försäljningar av värdepapper avses transaktioner där Eurosystemet köper eller säljer godtagbara värdepapper direkt på marknaden. Denna typ av transaktioner genomförs endast för strukturella och finjusterande ändamål.

b)   Rättslig karaktär

Vid direkta köp/försäljningar av värdepapper övergår äganderätten fullständigt från säljaren till köparen utan samtidig överenskommelse om återföring av äganderätten. Direkta köp/försäljningar av värdepapper genomförs enligt marknadspraxis för det skuldinstrument som används vid transaktionen.

c)   Prisvillkor

Vid beräkningen av priset tillämpar Eurosystemet den marknadspraxis som är mest utbredd för det skuldinstrument som används vid transaktionen.

d)   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande (direkta köp) eller likviditetsdränerande (direkta försäljningar).

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	De genomförs genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.2).

—	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att finjusterande direkta köp/försäljningar av värdepapper i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Den motpartskrets som får delta i direkta köp/försäljningar av värdepapper är inte begränsad på förhand.

—	I regel används endast grupp ett-värdepapper (se avsnitt 6.1) som underliggande värdepapper vid direkta köp/försäljningar.

3.3	Emission av ECB:s skuldcertifikat

a)   Typ av instrument

ECB kan emittera skuldcertifikat i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn så att ett likviditetsunderskott skapas (eller förstärks) på marknaden.

b)   Rättslig karaktär

Certifikaten utgör en skuldförbindelse från ECB gentemot innehavaren av certifikatet. Certifikaten emitteras och hålls i kontobaserad form och förvaras i värdepapperscentraler inom euroområdet. ECB har inte infört några begränsningar för handeln med certifikaten. Villkoren för ECB:s skuldcertifikat kommer att innehålla närmare bestämmelser om sådana certifikat.

c)   Räntevillkor

Certifikaten emitteras diskonterade, vilket innebär att emissionspriset är lägre än det nominella värdet och på förfallodagen löses certifikatet in till nominellt värde. Skillnaden mellan emissionspriset och det nominella värdet är lika med räntan på det emitterade beloppet, enligt överenskommen räntesats, för certifikatets löptid. Den ränta som används är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ’faktiskt antal dagar/360’. Beräkningen av emissionspriset beskrivs i ruta 1.

RUTA 1Emission av ECB:s skuldcertifikatEmissionsbeloppet är: där:

N	=	Certifikatets nominella värde
rI	=	Ränta (%)
D	=	Certifikatets löptid (i dagar)
PT	=	Certifikatets emissionsbelopp

d)   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos en emission av ECB:s skuldcertifikat kan sammanfattas på följande sätt:

—	Skuldcertifikat emitteras i syfte att dra in likviditet från marknaden.

—	Skuldcertifikat kan emitteras regelbundet eller oregelbundet.

—	Skuldcertifikatens löptid är kortare än tolv månader.

—	Skuldcertifikaten emitteras genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

—	Skuldcertifikaten bjuds ut och avvecklas decentraliserat av de nationella centralbankerna.

—	Alla motparter som uppfyller de generella urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna bud på köp av ECB:s skuldcertifikat.

3.4	Valutaswappar

a)   Typ av instrument

Vid penningpolitiska valutaswappar köps (säljs) utländsk valuta mot euro avista med samtidig försäljning (köp) på termin. Valutamarknadsswappar används för finjusterande ändamål, i regel för att hantera likviditeten på marknaden och styra räntorna.

b)   Rättslig karaktär

Penningpolitiska valutaswappar betecknar transaktioner i vilka Eurosystemet köper (eller säljer) euro avista mot utländsk valuta och samtidigt säljer (eller köper) den tillbaka i en terminstransaktion på en fastställd återköpsdag. Närmare bestämmelser om valutamarknadsswappar ingår i de avtal som används av respektive nationell centralbank (eller av ECB).

c)   Villkor för valuta och växelkurs

I regel utför Eurosystemet transaktioner endast i valutor med hög omsättning och i överensstämmelse med praxis på marknaden. Vid varje valutaswapp kommer Eurosystemet och motparterna överens om transaktionens swappunkter. Swappunkterna utgör skillnaden mellan terminskursen och avistakursen. Swappunkterna för euron gentemot den utländska valutan noteras enligt gängse marknadspraxis. Villkoren för växelkurserna vid valutaswappar anges i ruta 2.

RUTA 2Valutaswappar

S	=	Avistaväxelkursen mellan euron (EUR) och valutan ABC (på kontraktsdagen för valutaswappen)
FM	=	Terminsväxelkursen mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)
ΔM	=	Terminspunkter mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)
N(.)	=	Avistabeloppet för valutan N(.)M är terminsbeloppet för valutan: eller eller

d)   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos valutaswappar kan sammanfattas på följande sätt:

—	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

—	Deras frekvens är icke standardiserad.

—	Deras löptid är icke standardiserad.

—	De genomförs genom snabba anbud eller bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

—	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att bilaterala valutaswappar i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Eurosystemet kan enligt kriterierna i avsnitt 2.2 och bilaga 3 välja ut ett begränsat antal motparter för valutaswappar.

3.5	Inlåning med fast löptid

a)   Typ av instrument

Eurosystemet kan erbjuda motparter möjlighet att göra insättningar med fast löptid och mot en viss ränta hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Inlåningen skall enligt planerna ske bara för finjusterande ändamål för att dra in likviditet från marknaden.

b)   Rättslig karaktär

Inlåningen från motparterna gäller för en bestämd period och till en bestämd ränta. De nationella centralbankerna ställer inga säker-heter för inlåningen.

c)   Räntevillkor

Räntan på inlåningen är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ’faktiskt antal dagar/360’. Räntan erläggs när inlåningen förfaller till betalning.

d)   Andra operativa egenskaper

Andra operativa egenskaper hos inlåning med fast löptid kan sammanfattas på följande sätt:

—	Inlåningen syftar till att dra in likviditet.

—	Frekvensen för inlåningen är icke standardiserad.

—	Löptiden för inlåningen är icke standardiserad.

—	Inlåningen genomförs i regel genom snabba anbud, men också bilaterala förfaranden är möjliga (se kapitel 5).

—	Inlåningen genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta om att bilateral inlåning med fast löptid (17) i undantagsfall får genomföras av ECB).

—	Eurosystemet kan enligt kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter för inlåningen med fast löptid.

KAPITEL 4

4.	STÅENDE FACILITETER

4.1	Utlåningsfaciliteten

a)   Typ av instrument

Motparter kan använda utlåningsfaciliteten för att erhålla likviditet över natten från nationella centralbanker till en förutbestämd ränta mot godtagbara värdepapper (se kapitel 6). Faciliteten syftar till att tillfredsställa motparternas tillfälliga likviditetsbehov. Under normala omständigheter sätter räntan på faciliteten ett tak för dagslåneräntan. Villkoren för faciliteten är lika över hela euroområdet.

b)   Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan tillföra likviditet via utlåningsfaciliteten antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till värdepapperet överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att värdepapperet förs tillbaka till låntagaren nästa bankdag) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i värdepapperen, men låntagaren förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om repoavtal ingår i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank. Arrangemangen för att tillföra likviditet i form av lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt skall uppkomma och för att en pant senare skall kunna realiseras.

c)   Tillträdesvillkor

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar när respektive nationella system för bruttoavveckling i realtid (RTGS) och berörda system för avveckling av värdepapper är öppna.

Vid slutet av varje bankdag betraktas motparternas ej avvecklade skuldpositioner, som avser intradagskrediter, gentemot de nationella centralbankerna automatiskt som en begäran att få tillträde till utlåningsfaciliteten. De förfaranden som tillämpas på användningen av utlåningsfaciliteten vid dagens slut beskrivs i avsnitt 5.3.3.

En motpart kan också få tillträde till utlåningsfaciliteten genom att sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Begäran måste ha inkommit senast 30 minuter efter Targets faktiska stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid), för att den nationella centralbanken skall hinna behandla den samma dag (18), (19). Stängningstiden för Targetsystemet är i regel kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Tidsfristen för en begäran om tillträde till utlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 30 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran skall anges kreditens belopp och säkerheterna skall specificeras, om sådana inte deponerats i förväg hos den nationella centralbanken.

Utöver kravet på tillräckliga godtagbara säkerheter finns ingen övre gräns på det belopp som kan erhållas från utlåningsfaciliteten.

d)   Löptid och räntevillkor

Med den stående faciliteten erhåller motparten en kredit som löper över natten. Motparter som är direkt knutna till Target-systemet betalar tillbaka krediten nästa dag då det berörda nationella RTGS-systemet och det berörda avvecklingssystemet (avvecklingssystemen) för värdepapper öppnas.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ’faktiskt antal dagar/360’. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag (20). Räntan på krediten skall betalas samtidigt som krediten återbetalas.

e)   Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för tillträde till faciliteten eller avstänga motparten från tillträdet till den.

4.2	Inlåningsfaciliteten

a)   Typ av instrument

Motparterna kan göra insättningar över natten i nationella centralbanker. På insättningarna betalas en förutbestämd ränta. Under normala förhållanden utgör räntan på faciliteten ett golv för dagslåneräntan. Villkoren för inlåningsfaciliteten är lika över hela euroområdet (21).

b)   Rättslig karaktär

På insättningarna betalas en fast ränta. För inlåningen ges ingen säkerhet till motparterna.

c)   Tillträdesvillkor (22)

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar när respektive nationellt RTGS-system är öppet.

För att få tillträde till inlåningsfaciliteten skall motparten sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Begäran måste ha inkommit senast 30 minuter efter Targets faktiska stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid), för att den nationella centralbanken skall hinna behandla den samma dag. Stängningstiden för Target-systemet är i regel kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid) (23), (24). Tidsfristen för en begäran om tillträde till inlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 30 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran skall anges det belopp som motparten önskar deponera.

För det belopp som en motpart önskar deponera under faciliteten finns ingen övre gräns.

d)   Löptid och räntevillkor

Insättningarna har en löptid som sträcker sig över natten. Insättningar från motparter som deltar direkt i Target-systemet förfaller till betalning nästa öppetdag för det nationella RTGS-systemet vid den tidpunkt då detta system öppnas.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ’faktiskt antal dagar/360’. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag. Räntan på inlåningen betalas när insättningen förfaller till återbetalning.

e)   Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för tillträde till faciliteten eller avstänga motparten från tillträdet till den.

KAPITEL 5

5.	FÖRFARANDEN

5.1	Anbudsförfaranden

5.1.1

Allmänt

Eurosystemets öppna marknadsoperationer utförs vanligen i form av anbudsförfaranden. Eurosystemets anbudsförfaranden sker i sex steg enligt förteckningen i ruta 3.

Eurosystemet använder två typer av anbudsförfaranden: standardiserade anbud och snabba anbud. Förfarandena vid standardiserade anbud och snabba anbud är identiska utom i fråga om tidsramen och motpartskretsen.

RUTA 3Operativa steg i anbudsförfarandenSteg 1 Tillkännagivande av anbudsvillkorena.Meddelande av ECB via offentliga nyhetsbyråerb.Meddelande av nationella centralbanker via nationella nyhetsbyråer och (vid behov) direkt till enskilda motparterSteg 2 Motparternas förberedelser och inlämnande av anbud Steg 3 Eurosystemet sammanställer anbuden Steg 4 Tilldelningar och tillkännagivande av resultateta.ECB:s beslut om tilldelningarb.Tillkännagivande av resultatetSteg 5 Bekräftelse av enskilda tilldelningar Steg 6 Avveckling av transaktionerna (se avsnitt 5.3)

a)   Standardiserade anbud

Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från tillkänngivandet av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningar (tiden mellan sista möjligheten att avge anbud och tillkännagivandet av tilldelningar är ca två timmar). Diagram 1 ger en översikt över den normala tidsramen för de operativa stegen vid standardiserade anbud. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner.

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, de långfristiga refinansieringstransaktionerna och de strukturella transaktionerna (förutom direkta köp/försäljningar av värdepapper) genomförs alltid genom standardiserade anbud. Motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 får delta i standardiserade anbudsförfaranden.

b)   Snabba anbud

Snabba anbud genomförs vanligen inom 90 minuter räknat från tillkänngivandet av anbudet. Bekräftelsen av enskilda tilldelningar sker omedelbart efter tillkännagivandet av resultatet. Den normala tidsramen för de operativa stegen vid snabba anbud specificeras i diagram 2. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner. Snabba anbud används enbart för genomförande av finjusterande transaktioner. Eurosystemet får, enligt de kriterier och förfaranden som fastställs i avsnitt 2.2, välja ut ett begränsat antal motparter för deltagande i snabba anbud.

c)   Anbud till fast ränta och anbud till rörlig ränta

Eurosystemet kan välja mellan anbud till fast ränta (volymanbud) och anbud till rörlig ränta (ränteanbud). Vid anbud till fast ränta anger ECB räntan på förhand och de deltagande motparterna ger anbud på vilket belopp till den fasta räntan som de är villiga att köpa respektive sälja (25). Vid anbud till rörlig ränta ger motparterna anbud på både belopp och räntor till vilka de är villiga att handla med de nationella centralbankerna (26).

5.1.2

Kalender för anbudsförfaranden

a)   Huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt en preliminär kalender utgiven av Eurosystemet (27). Kalendern publiceras minst tre månader före ingången av det år den gäller. De normala kontraktsdagarna för de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna framgår av tabell 2. ECB:s mål är att se till att motparter i samtliga medlemsstater kan delta i de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna. Vid sammanställningen av kalendern för dessa transaktioner företar ECB därför nödvändiga justeringar av det normala schemat för att beakta nationella helgdagar i de enskilda medlemsstaterna.

TABELL 2

Normala kontraktsdagar för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

Transaktionstyp	Normal kontraktsdag (T)
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Varje tisdag
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Sista onsdagen i varje kalendermånad (28)

b)   Strukturella transaktioner

Strukturella transaktioner genom standardiserade anbud genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. Normalt genomförs och avvecklas strukturella transaktioner emellertid endast under dagar som är NCB-bankdagar (29) i alla medlemsstater.

c)   Finjusterande transaktioner

Finjusterande transaktioner genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. ECB kan besluta att genomföra och avveckla finjusterande transaktioner på vilken som helst av Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

5.1.3

Tillkännagivande av anbudsvillkoren

Eurosystemets standardiserade anbud tillkännages via nyhetsbyråer. Därutöver kan de nationella centralbankerna tillkännage anbudet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren innehåller i regel följande information:

—	Anbudsbegärans referensnummer.

—	Datum för anbudsbegäran.

—	Typ av transaktion (tillförsel eller indragning av likviditet och typ av penningpolitiskt instrument).

—	Transaktionens löptid.

—	Typ av förfarande (anbud till fast eller rörlig ränta).

—	Metod vid tilldelningar (’holländsk’ eller ’amerikansk’ auktion enligt definitionerna i avsnitt 5.1.5 d).

—	Avsedd transaktionsvolym (normalt endast vid långfristiga refinansieringstransaktioner).

—	Fast ränta/pris/swappunkt (vid anbud till fast ränta).

—	Lägsta/högsta accepterade ränta/pris/swappunkt (i förekommande fall).

—	Transaktionens startdatum och förfallodag (när tillämpligt) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av skuldcertifikat).

—	Berörda valutor och den valuta vars belopp hålls fast (vid valutaswappar).

—	Referensavistakurs för uträkning av anbud (vid valutaswappar).

—	Högsta anbudsgräns (i förekommande fall).

—	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

—	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

—	Tidsschema för inlämnande av anbud.

—	Certifikatens nominella belopp (vid emission av skuldcertifikat).

—	ISIN-koden för emissionen (vid emission av skuldcertifikat).

För att öka öppenheten i sina finjusterande operationer lämnar Eurosystemet normalt offentlig information om snabba anbud på förhand. I undantagsfall kan ECB emellertid besluta att inte offentligt tillkännage snabba anbud i förväg. Vid tillkännagivande av snabba anbud följs samma förfarande som vid standardiserade anbud. Vid snabba anbud, oavsett om de tillkännages offentligt eller inte, kontaktar de nationella centralbankerna de utvalda motparterna direkt.

5.1.4

Motparternas förberedelser och avgivande av anbud

Motparternas anbud måste följa de anvisningar som de nationella centralbankerna tillhandahåller för den berörda transaktionen. Anbuden skall ges till den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat (huvudkontor eller filial). Anbuden från ett institut kan ges in endast av en enhet (antingen huvudkontoret eller en viss filial) i varje medlemsstat.

Vid anbud till fast ränta skall motparterna i sina anbud ange till vilket belopp de vill göra transaktioner med de nationella centralbankerna (30).

Vid anbud till rörlig ränta skall motparterna lämna anbud på upp till tio olika räntor/priser/swappunkter. I varje anbud skall de ange till vilket belopp och till vilken ränta de är villiga att göra transaktioner med de nationella centralbankerna (31), (32). Ränteanbuden skall uttryckas som multipler av 0,01 procentenheter. Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs noteras swappunkterna enligt normal marknadspraxis och anbuden måste uttryckas som multipler av 0,01 swappunkter.

För huvudsakliga refinansieringstransaktioner är det lägsta anbudsbeloppet 1 000 000 euro. Anbud som överstiger detta belopp skall uttryckas som multipler av 100 000 euro. Samma lägsta anbudsbelopp och multipelbelopp gäller för finjusterande och strukturella transaktioner. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje ränta/pris/swappunkt för sig.

För långfristiga refinansieringstransaktioner fastställer varje nationell centralbank ett lägsta anbudsbelopp på 10 000–1 000 000 euro. Anbud som överstiger det fastställda lägsta anbudsbeloppet skall uttryckas som multipler av 10 000 euro. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje räntesats för sig.

ECB har rätt att sätta en högsta anbudsgräns för att undvika oproportionerligt stora anbud. Denna högsta anbudsgräns anges alltid i det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren.

Motparterna förväntas alltid vara i stånd att täcka de belopp som tilldelas dem med en tillräcklig volym godtagbara underliggande värdepapper (33). De avtal eller föreskrifter som tillämpas av ifrågavarande nationella centralbank medger straffavgifter i händelse av att en motpart inte kan leverera tillräckligt med underliggande värdepapper eller kontanta medel för avveckling av det belopp som den tilldelats i en anbudstransaktion.

Anbud kan återtas ända tills den utsatta tidsfristen har gått ut. Anbud som lämnas efter den tidsfrist som uppgetts i det offentliga tillkännagivandet beaktas inte. De nationella centralbankerna avgör om anbuden lämnats in på utsatt tid. De beaktar inte anbud från en motpart om summan av anbuden överstiger den högsta anbudsgräns som fastställts av ECB. De beaktar inte heller anbud som underskrider det lägsta anbudsbeloppet eller som underskrider eller överskrider eventuella lägsta respektive högsta accepterade ränta/pris/swappunkt. De nationella centralbankerna kan också underkänna anbud som är ofullständiga eller som inte följer den givna modellen. Förkastas ett anbud informerar ifrågavarande nationella centralbank motparten om beslutet innan tilldelningarna utförs.

5.1.5

Förfarande vid tilldelningar

a)   Anbud till fast ränta

Tilldelningar vid anbud till fast ränta sker så att motparternas anbud först summeras. Om summan överstiger beloppet på den likviditet som totalt skall fördelas tillgodoses de ingivna anbuden proportionerligt enligt kvoten mellan beloppet att fördela och anbudens totalsumma (se ruta 4). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro. ECB kan också besluta att tilldela varje budgivare ett minimibelopp/minimikvot vid anbud till fast ränta.

RUTA 4Tilldelningar vid anbud till fast räntaTilldelningarnas andel (%) är: Motpart i:s totala tilldelning är: där:A= totalt belopp att fördelan= totalt antal motpartera i = belopp som bjudits av motpart iall%= tilldelningarnas andelall i = motpart i:s totala tilldelning

b)   Anbud i euro till rörlig ränta

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud i euro till rörlig ränta förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser. Anbuden med de högsta räntesatserna får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt lägre räntesatser tills den totala likviditeten fördelats. Skulle anbuden vid den lägsta accepterade räntenivån (marginalräntan) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan (se ruta 5). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

RUTA 5Tilldelningar vid anbud i euro till rörlig ränta(exemplet avser anbud i form av räntor)Tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan är:Motpart i:s tilldelning vid marginalräntan är:Motpart i:s totala tilldelning är:där:A= totalt belopp att fördelar s = motparternas ränteanbud sn= totalt antal motpartera(r s ) i = belopp som bjudits till ränta s (r s ) av motpart ia(r s )= totalt belopp som bjudits till ränta s (r s ) r m = marginalränta: vid en likvidiserande anbudstransaktion vid en likviditetsdränerande anbudstransaktionr m-1= räntan före marginalräntan (sista räntan vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): vid en likvidiserande anbudstransaktion vid en likviditetsdränerande anbudstransaktionall%(r m )= tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntanall%(r s ) i = motpart i:s tilldelning vid ränta sall i = motpart i:s totala tilldelning

Vid fördelningen i samband med likviditetsdränerande anbud till rörlig ränta (som kan användas vid emission av skuldcertifikat och mottagande av inlåning med fast löptid) förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser (eller fallande ordningsföljd utifrån erbjudna priser). Anbuden med de lägsta räntorna (högsta priserna) får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt högre räntesatser (lägre prisanbud) tills den totala likviditeten har dragits in. Skulle anbuden vid den högsta accepterade räntenivån/det lägsta priset (dvs. marginalräntan/marginalpriset) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan/marginalpriset (se ruta 5). För emission av skuldcertifikat avrundas tilldelningarna till närmaste multipel av skuldcertifikatens nominella belopp. För likviditetsdränerande transaktioner avrundas tilldelningarna till närmaste euro.

ECB kan besluta att tilldela varje accepterad budgivare ett minimibelopp vid anbud till rörlig ränta.

c)   Anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud på valutaswappar till rörlig kurs förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar (34). Anbud med de lägsta swappunktsnoteringarna prioriteras och successivt högre swappunktsnoteringar accepteras tills hela det fastställda valutabeloppet har fördelats. Skulle vid den högsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och vad som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

RUTA 6Tilldelningar av anbud på valutaswappar till rörlig kursTilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen är:Motpart i:s tilldelning vid marginalswappunktsnoteringen är:Motpart i:s totala tilldelning är:där:A= totalt belopp att fördelaΔ s = motparternas swappunktsnotering sn= totalt antal motpartera(Δ s ) i = totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δ s ) av motpart ia(Δ s )= totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δ s ) Δ m = marginalswappunktsnotering: vid en likvidiserande valutaswapp vid en likviditetsdränerande valutaswappΔ m-1= swappunktsnoteringen före marginalswappunktsnotering (sista swappunktsnotering vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): vid en likvidiserande valutaswapp vid en likvidiserande valutaswappall%(Δ m )= tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringenall(Δ s ) i = motpart i:s tilldelning vid swappunktsnotering sall i = motpart i:s totala tilldelning

Vid tilldelningar i samband med likviditetsdränerande anbud på valutaswappar till rörlig kurs förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar. Anbuden med de högsta swappunktsnoteringarna får tilldelning först och därefter successivt lägre swappunktsnoteringar tills hela det fastställda beloppet har fördelats. Skulle vid den lägsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

d)   Typ av förfarande

Vid anbud till rörlig ränta kan Eurosystemet tillämpa anbudsförfaranden med antingen en enhetlig ränta eller flera räntesatser (multipla räntor). Vid ett anbudsförfarande med en enhetlig ränta (holländsk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten på alla accepterade anbud lika med marginalräntan/priset/swappunkten (dvs. vid vilken det totala beloppet att fördela uttöms). Vid ett anbudsförfarande med multipel ränta (amerikansk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten densamma som den ränta/pris/swappunkt som erbjudits i de enskilda anbuden.

5.1.6

Tillkännagivande av tilldelningar

Resultatet av standardiserade anbud och snabba anbud tillkännages via nyhetsbyråer. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage resultatet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om resultatet av anbudstilldelningen innehåller vanligen följande information:

—	Anbudsbegärans referensnummer.

—	Datum för anbudsbegäran.

—	Typ av transaktion.

—	Transaktionens löptid.

—	Det totala belopp som Eurosystemets motparter bjudit.

—	Antal anbudsgivare.

—	Berörda valutor (vid valutaswappar).

—	Totalt tilldelat belopp.

—	Tilldelningarnas procentuella andel (vid anbud till fast ränta).

—	Avistakurs (vid valutaswappar).

—	Accepterad marginalränta/pris/swappunkt och tilldelningarnas procentuella andel vid marginalräntan/priset/swappunkten (vid anbud till rörlig ränta).

—	Lägsta erbjudna ränta, högsta erbjudna ränta och vägd medelränta på accepterade anbud (vid auktioner med flera räntesatser).

—	Transaktionens startdatum och förfallodag (när tillämpligt) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av skuldcertifikat).

—	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

—	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

—	Certifikatens nominella belopp (vid emission av skuldcertifikat).

—	ISIN-koden för emissionen (vid emission av skuldcertifikat).

De nationella centralbankerna kommer att bekräfta de enskilda tilldelningarna direkt till de motparter som fått tilldelningar.

5.2	Förfarande vid bilaterala transaktioner

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna kan utföra transaktioner enligt bilaterala förfaranden (35). Dessa förfaranden kan användas för finjusterande öppna marknadsoperationer och strukturella direkta köp/försäljningar av värdepapper. Bilaterala förfaranden definieras i vid bemärkelse som förfaranden där Eurosystemet utför en transaktion med en eller flera motparter utan något anbudsförfarande. Det finns två typer av bilaterala förfaranden: transaktioner där motparterna kontaktas direkt av Eurosystemet och transaktioner som görs via börser och ombud.

b)   Direkt kontakt med motparter

Vid detta förfarande kontaktar de nationella centralbankerna direkt en eller flera inhemska motparter, som utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. De nationella centralbankerna beslutar på basis av noggranna anvisningar från ECB om de skall ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna avvecklas via de nationella centralbankerna.

Om ECB-rådet beslutar att ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ), i undantagsfall, kan utföra bilaterala transaktioner skall förfarandena vid sådana transaktioner anpassas för detta. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) skall då direkt kontakta en eller flera motparter inom euroområdet, vilka utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) skall sedan fatta beslut om kontrakt med motparterna. Transaktionerna skall trots detta avvecklas decentraliserat via de nationella centralbankerna.

Bilaterala transaktioner genom direkta kontakter med motparter kan förekomma vid reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid.

c)   Transaktioner som görs via börser och ombud

De nationella centralbankerna kan utföra direkta köp/försäljningar av värdepapper via börser och ombud. För dessa transaktioner är kretsen av motparter inte på förhand begränsad och förfarandena är anpassade till marknadspraxisen för de aktuella skuldförbindelserna. ECB-rådet kommer att besluta om ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ) i undantagsfall kan utföra finjusterande direkta köp/försäljningar via börser och ombud.

d)   Tillkännagivande av bilaterala transaktioner

Bilaterala transaktioner tillkännages i regel inte offentligt i förväg. ECB kan dessutom besluta att inte alls tillkännage resultaten av bilaterala transaktioner offentligt.

e)   Transaktionsdagar

ECB kan besluta att utföra och avveckla finjusterande bilaterala transaktioner under Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

Bilaterala direkta köp/försäljningar av värdepapper för strukturella ändamål utförs och avvecklas vanligen endast sådana dagar som är NCB-bankdagar i samtliga medlemsstater.

5.3	Avvecklingsförfaranden

5.3.1

Allmänt

Vid användning av Eurosystemets stående faciliteter eller deltagande i öppna marknadsoperationer avvecklas penningtransaktionerna via motparternas konton hos de nationella centralbankerna (eller via deras konton hos banker som deltar i Target-systemet). Penningtransaktionerna avvecklas först efter (eller samtidigt som) den slutliga överföringen av de underliggande värdepapperen. Det betyder att de underliggande värdepapperen antingen måste ha satts in i förväg på ett pantkonto hos de nationella centralbankerna eller att de avvecklas under dagen enligt principen leverans mot betalning. Överföringen av värdepapperen sker via motparternas värdepappersavvecklingskonton i värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav (36). Motparter som varken har pantkonto hos en nationell centralbank eller värdepappersavvecklingskonto i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav kan överföra de underliggande värdepapperen över ett korrespondentkreditinstituts värdepappersavvecklingskonto eller pantkonto.

Närmare bestämmelser om avvecklingsförfarandena fastställs i de avtal som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller ECB) för de enskilda penningpolitiska instrumenten. Avvecklingsförfarandena i de nationella centralbankerna kan i någon mån variera till följd av skillnader i nationell lag och operativ praxis.

5.3.2

Avveckling av öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer baserade på standardiserade anbud (huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner och strukturella transaktioner) avvecklas vanligen under den första dagen efter kontraktsdagen när alla berörda nationella RTGS- och värdepappersavvecklingssystem är öppna. Principiellt har Eurosystemet för avsikt att avveckla transaktionerna till följd av sina öppna marknadsoperationer samtidigt i alla medlemsstater med de motparter som har tillhandahållit tillräckliga säkerheter. På grund av operativa restriktioner och de tekniska egenskaperna hos värdepappersavvecklingssystemen kan tidsschemat under dagen för avvecklingen av öppna marknadsoperationer variera inom euroområdet. Avvecklingstidpunkten för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner sammanfaller vanligen med tidpunkten för återbetalning av en tidigare transaktion med motsvarande löptid.

Eurosystemet har för avsikt att avveckla öppna marknadsoperationer baserade på snabba anbud och bilaterala förfaranden på kontraktsdagen. Eurosystemet kan emellertid av operativa skäl då och då tillämpa andra avvecklingsdagar för dessa operationer, särskilt för direkta köp/försäljningar av värdepapper (för både finjusterande och strukturella ändamål) och valutaswappar (se tabell 3).

TABELL 3

Normala avvecklingsdagar för Eurosystemets öppna marknadsoperationer (37)

Penningpolitiskt instrument	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på standardiserade anbud	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på snabba anbud eller bilaterala förfaranden
Reverserade transaktioner	T+1 (38)	T
Direkta köp/försäljningar av värdepapper	—	Enligt marknadspraxis för underliggande värdepapper
Emission av skuldcertifikat	T+1	—
Valutaswappar	—	T, T+1 eller T+2
Inlåning med fast löptid	—	T

5.3.3

Förfaranden vid dagens slut

Förfarandena vid dagens slut fastställs i den dokumentation som behandlar de nationella RTGS-systemen och Target-systemet. Stängningstiden för Target-systemet är i regel kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Därefter accepteras inga betalningsuppdrag för avveckling via de nationella RTGS-systemen, dock fortsätter behandlingen av betalningsuppdrag som accepterats före stängningstiden. Motparternas anhållanden om att få utnyttja utlåningsfaciliteten eller inlåningsfaciliteten måste lämnas in till den berörda nationella centralbanken senast 30 minuter efter Target-systemets faktiska stängningstid (39).

Negativa saldon på motparters avvecklingskonton (i de nationella RTGS-systemen) efter kontrollförfarandena vid dagens slut uppfattas automatiskt som en anhållan om att få utnyttja utlåningsfaciliteten (se avsnitt 4.1).

KAPITEL 6

6.	GODTAGBARA VÄRDEPAPPER

6.1

Allmänt

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS får ECB och de nationella centralbankerna handla på finansmarknaderna, dvs. köpa och sälja värdepapper direkt eller genom repoavtal. Alla Eurosystemets kredittransaktioner skall vara baserade på tillfredsställande säkerheter. Följaktligen baseras alla Eurosystemets likvidiserande transaktioner på värdepapper som motparterna tillhandahåller antingen genom att äganderätten till värdepapperen överförs (vid direkta köp/försäljningar av värdepapper eller repoavtal) eller genom att värdepapperen ställs som pant (vid lån mot säkerhet) (40).

För att skydda Eurosystemet mot förluster i de penningpolitiska transaktionerna, garantera likabehandling av motparterna och öka den operativa effektiviteten måste underliggande värdepapper uppfylla vissa kriterier om de skall vara godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner.

Vid inledningen av Europeiska monetära unionen var det nödvändigt att beakta existerande skillnader i finansiella strukturer i medlemsstaterna. Följaktligen har en uppdelning gjorts, främst av interna skäl inom Eurosystemet, av värdepapper som godtas för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner i två kategorier: grupp ett (tier one) och grupp två (tier two):

—	Grupp ett (tier one) består av skuldförbindelser som är avsedda för handel och som uppfyller ECB:s enhetliga urvalskriterier för hela euroområdet.

—

Grupp två (tier two) består av ytterligare värdepapper, avsedda för handel eller ej avsedda för handel, som är särskilt viktiga för nationella finansmarknader och banksystem och för vilka urvalskriterierna har fastställts av de nationella centralbankerna enligt vissa minimikrav från ECB. De särskilda urvalskriterier som de nationella centralbankerna tillämpar för grupp två skall godkännas av ECB.

Ingen skillnad görs mellan de två grupperna beträffande värdepappers kvalitet och deras godtagbarhet för olika typer av Eurosystemets penningpolitiska transaktioner (med undantag av att värdepapper i grupp två normalt inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar). Värdepapper som godtas för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner kan också användas som underliggande värdepapper vid intradagskredit.

Värdepapper i grupp ett och två underställs de åtgärder för riskkontroll som anges i avsnitt 6.4. Eurosystemets motparter får använda godtagbara värdepapper gränsöverskridande, dvs. de kan ta upp kredit från centralbanken i den medlemsstat i vilken de är etablerade mot värdepapper som finns i en annan medlemsstat (se avsnitt 6.6).

Eurosystemet arbetar för närvarande med att introducera en gemensam lista över säkerheter som godtas för Eurosystemets kreditoperationer (gemensamma listan). Den gemensamma listan introduceras gradvist och kommer så småningom att ersätta det nuvarande systemet med två grupper godtagbara säkerheter. De flesta kategorier av tillgångar som för närvarande godkänns som grupp två-värdepapper kommer att godkännas i den gemensamma listan. Det fåtal grupp två-tillgångar som inte är kvalificerade enligt godtagbarhetskriterierna för den gemensamma listan kommer så småningom att fasas ut.

Det första steget mot att upprätta den gemensamma listan omfattar följande åtgärder:

a)	En ny kategori av tidigare ej godtagbara säkerheter införs i grupp ett, dvs. skuldin-strument denominerade i euro utfärdade av enheter etablerade i de G10-länder som inte är del av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

b)	Förfina de standarder som icke reglerade marknader måste uppfylla för att accepteras av Eurosystemet.

c)	Avföra aktier från grupp två-listor för de länder som i dagsläget anser dem vara godtagbara värdepapper.

Dessa ändringar gäller omedelbart och beskrivs i avsnitt 6.2 och 6.3. Eftersom de väntas innebära vissa ändringar till listan över godtagbara säkerheter har emellertid regler för utfasning från listan tagits fram. Skuldinstrument som är listade, noterade eller som handlas på icke reglerade marknader som inte bedömts vara acceptabla kommer att godkännas fram t.o.m. maj 2007.

Fler ändringar för att implementera den gemensamma listan kommer att följa senare (se ruta 7).

Ruta 7Ytterligare steg mot en gemensam lista över godtagbara säkerheterSom ett andra steg mot en gemensam lista över säkerheter har ECB-rådet givit principiellt klartecken till att på den gemensamma listan ta med banklån från samtliga euroländer samt även ej omsättbara privata skuldinstrument med säkerhet i inteckning, vilket för närvarande endast omfattar irländska skuldsedlar med säkerhet i inteckning. Exakta procedurer och tidplaner för banklåns godtagbarhet kommer att meddelas i god tid när alla frågor rörande implementering har ordnats.Det kommer att säkerställas att ECB-rådets tidigare och framtida beslut rörande godtagbara säkerhet är konsekventa.

6.2	Värdepapper i grupp ett

ECB sammanställer och upprätthåller en förteckning över värdepapper i grupp ett. Förteckningen är offentlig (41).

Skuldcertifikat som har emitterats av ECB upptas i förteckningen över värdepapper i grupp ett. Även skuldcertifikat emitterade av de nationella centralbankerna innan euron infördes i deras respektive medlemsstater inräknas i grupp ett.

Följande urvalskriterier tillämpas på övriga värdepapper i grupp ett (se även tabell 4):

—

De måste vara skuldförbindelser som har a) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp, och b) en kupong som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste kupongen ha ett av följande karaktäristika: i) en nollkupong; ii) en fast kupong; eller iii) en rörlig kupong baserad på en räntereferens. Kupongen kan vara baserad på en förändring i emittentens egen rating. Vidare är ven inflationsindexerade värdepapper godtagbara. Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid (42).

—

De måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. Vid bedömning om skuldförbindelserna uppfyller kreditvärdighetskraven beaktar ECB bl.a. den rating som tillhandahålls av ratinginstitut, garantier som ställts av finansiellt sunda borgensmän (43) och vissa institutionella kriterier som skulle garantera innehavarna av värdepapperen ett särskilt starkt skydd (44).

—	De måste vara överförbara i kontobaserad form.

—

De måste vara deponerade/registrerade (emitterade) inom EES hos en centralbank eller en värdepapperscentral som uppfyller de minimikrav som fastställts av ECB. De måste hållas (avvecklas) inom euroområdet genom ett avvecklingskonto hos Eurosystemet eller i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller de standarder som fastställts av ECB (så att fullgörelse och realisering följer lagstiftningen i en medlemsstat i euroområdet). Om den värdepapperscentral där värdepapperet är emitterat inte är identiskt med det värdepappersavvecklingssystem där värdepapperet hålls måste de båda systemen var förbundna genom en av ECB godkänd förbindelse (45).

—	De måste vara denominerade i euro (46).

—

De måste vara emitterade (alternativt garanterade) av enheter som är etablerade inom europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (47). Skuldinstrument får även vara utfärdade av enheter etablerade i G10-länder som inte är del av EES (48). I det senare fallet kan skuldinstrumenten bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas i lag i respektive G-10-land som inte ingår i EES i enlighet med vad som fastställts av Eurosystemet. För detta ändamål måste ett rättsligt utlåtande i en form som är godtagbar för Eurosystemet lämnas in innan tillgången kan anses godtagbar.

—

De måste vara registrerade eller noterade på en reglerad marknad enligt definitionen för en sådan marknad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (49), eller registrerade, noterade eller omsatta på vissa icke reglerade marknader som specificerats av ECB (50). Eurosystemet har utarbetat tre principer, säkerhet, transparens och tillgänglighet (51). Även marknadslikviditeten kan beaktas av ECB när den avgör enskilda skuldförbindelsers godtagbarhet.

Motparter skall inte erbjuda som underliggande värdepapper sådana skuldförbindelser som emitterats eller garanterats av motparten eller någon annan enhet med vilken motparten har nära förbindelser även om dessa värdepapper ingår i grupp ett (52), (53), (54).

Nationella centralbanker kan besluta att inte godkänna följande värdepapper även om värdepapperen ingår i grupp ett:

—	Skuldförbindelser som förfaller till återbetalning före förfallodagen för den penningpolitiska transaktion för vilken de används som underliggande värdepapper (55).

—	Skuldförbindelser med inkomstflöden (t.ex. en räntebetalning) som inträffar före förfallodagen för den penningpolitiska transaktion för vilken de används som underliggande värdepapper.

Alla värdepapper i grupp ett skall användas gränsöverskridande inom hela euroområdet. Det betyder att alla motparter i euroområdet skall kunna använda sådana värdepapper antingen genom länkar till sina inhemska värdepappersavvecklingssystem eller genom andra godtagbara arrangemang för att kunna erhålla kredit från den nationella centralbanken i det land där motparten är etablerad (se avsnitt 6.6).

Värdepapperen i grupp ett är godtagbara för alla penningpolitiska transaktioner som är baserade på underliggande värdepapper, dvs. reverserade transaktioner och utlåning mot säkerhet och direkta köp/försäljningar av värdepapper och utlåningsfaciliteten.

6.3	Värdepapper i grupp två

Utöver de skuldförbindelser som uppfyller urvalskriterierna för grupp ett kan de nationella centralbankerna överväga att som godtagbara uppta ytterligare värdepapper, grupp två-värdepapper, som är av särskild betydelse för deras nationella finansmarknader och banksystem. Urvalskriterier för värdepapper i grupp två fastställs av de nationella centralbankerna enligt nedan nämnda minimikriterier. Särskilda nationella urvalskriterier för värdepapper i grupp två skall godkännas av ECB. De nationella centralbankerna sammanställer och upprätthåller nationella förteckningar över värdepapper i grupp två. Förteckningarna är offentliga (56).

Värdepapper i grupp två måste uppfylla följande minimiurvalskriterier (se även tabell 4):

—

De kan vara skuldförbindelser (avsedda för handel eller ej avsedda för handel) som har a) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp och b) en kupong som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste kupongen ha ett av följande karaktäristika: i) en nollkupong; ii) en fast kupong; eller iii) en rörlig kupong baserad på en räntereferens. Kupongen kan vara baserad på en förändring i emittentens egen rating. Vidare är även inflationsindexerade värdepapper godtagbara. Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid. Tabell 4 Värdepapper godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner Kriterier Grupp ett Grupp två Typ av värdepapper — ECB:s skuldcertifikat — Andra skuldförbindelser avsedda för handel (57), (58) — Skuldförbindelser avsedda för handel (57) — Skuldförbindelser ej avsedda för handel (57) Avvecklingsförfaranden Värdepapperen måste deponeras centralt i kontobaserad form hos nationella centralbanker eller ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimistandarder Värdepapperen måste vara lättillgängliga för den nationella centralbank som upptagit dem i sin grupp två-förteckning Emittent — Centralbanker — Offentlig sektor — Privat sektor (59) — Internationella och överstatliga institut — Offentlig sektor — Privat sektor (60) Kreditvärdighet Värdepapperet måste av ECB bedömas vara av hög kreditkvalitet (vilket kan innefatta en garanti av en borgensman i EES som bedöms vara finansiellt sund av ECB) Tillgången måste bedömas vara av hög kreditkvalitet av den nationella centralbank som tagit upp värdepapperet i sin grupp två-förteckning (vilket kan innefatta en garanti av en borgensman i EES som bedöms vara finansiellt sund av den nationella centralbank som tagit upp värdepapperet i sin grupp två-förteckning) Emittentens hemvist EES och G10-länder som inte är del av EES (61) Euroområdet Borgensmannens hemvist EES Euroområde Område där värdepapperen finns — Utgivningplats: EES — Avvecklingsplats: Euroområdet (62) Euroområdet (62) Valuta Euro (63) Euro (63) Gränsöverskridande användning Ja Ja

—

De måste vara skuldförbindelser som emitterats (eller garanterats) (64) av sådana enheter som av den nationella centralbank som har upptagit värdepapperen i sin grupp två-förteckning bedömts vara finansiellt sunda. De måste vara lättillgängliga för den nationella centralbank som har upptagit värdepapperen i sin grupp två-förteckning.

—	De måste finnas inom euroområdet (så att genomförande och realisering följer lagstiftningen i en medlemsstat inom euroområdet).

—	De måste vara denominerade i euro (65).

—	De måste vara emitterade (alternativt garanterade) av enheter som är etablerade inom euroområdet.

Motparter skall inte erbjuda som underliggande värdepapper sådana skuldförbindelser som emitterats eller garanterats av motparten eller någon annan enhet med vilken motparten har nära förbindelser även om värdepapperen ingår i grupp två (66), (67), (68).

Nationella centralbanker kan besluta att inte godkänna följande värdepapper trots att de ingår i grupp två:

—	Skuldförbindelser som förfaller till återbetalning före förfallodagen för de penningpolitiska transaktioner för vilka de används som underliggande värdepapper (69), eller

—	Skuldförbindelser med inkomstflöden (t.ex. en räntebetalning) som inträffar före förfallodagen för den penningpolitiska transaktion för vilken de används som underliggande värdepapper.

Alla grupp två-värdepapper skall användas gränsöverskridande i hela euroområdet. Det betyder att alla Eurosystemets motparter skall kunna använda sådana värdepapper antingen genom länkar till sina inhemska värdepappersavvecklingssystem eller genom andra godtagbara arrangemang för att kunna erhålla kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (se avsnitt 6.6).

Grupp två-värdepapper är godtagbara för reverserade öppna marknadsoperationer och för utlåningsfaciliteten. De används emellertid i regel inte vid Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper.

6.4	Riskkontrollåtgärder

Åtgärder för riskkontroll tillämpas på de underliggande värdepapperen i Eurosystemets penningpolitiska transaktioner för att skydda Eurosystemet mot risken för finansiella förluster i händelse av att värdepapperen måste avyttras till följd av en motparts betalningsförsummelse. De åtgärder för riskkontroll som står till Eurosystemets förfogande beskrivs i ruta 8.

RUTA 8RiskkontrollåtgärderEurosystemet tillämpar följande metoder för riskkontroll:

—	Värderingsavdrag Eurosystemet tillämpar värderingsavdrag (valuation haircuts) vid värderingen av underliggande värdepapper. Det betyder att värdepapperet värderas till marknadsvärde minus en viss procentsats (haircut).

—

Marginalsäkerhet (marknadsvärdering) Eurosystemet kräver att marknadsvärdet justerat för värderingsavdraget på de underliggande värdepapper som används vid likvidiserande reverserade transaktioner upprätthålls. Det innebär att motparterna måste ställa tilläggssäkerheter (eller tillföra kontanter) om värdet på de underliggande värdepapperen enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå (dvs. begäran om tilläggssäkerheter). På motsvarande sätt kan motparten få tillbaka överskjutande säkerheter eller kontanter om värdet på de underliggande värdepapperen, till följd av att deras värde stiger, överstiger en viss nivå. (De beräkningsformler som är relevanta i samband med en begäran om tilläggssäkerheter beskrivs i ruta 12).

Eurosystemet tillämpar inte för närvarande följande metoder för riskkontroll:

—

Initial säkerhetsmarginal Eurosystemet får tillämpa initial säkerhetsmarginal vid sina likvidiserande reverserade transaktioner. Åtgärden innebär att motparterna skall tillhandahålla underliggande värdepapper med ett värde som minst är lika stort som den likviditet som Eurosystemet tillhandahåller plus en marginal.

—	Limiter avseende emittenter/låntagare eller borgensmän Eurosystemet kan tillämpa limiter i exponeringen gentemot emittenter/låntagare eller borgensmän.

—	Tilläggsgarantier Eurosystemet kan kräva tilläggsgarantier av finansiellt solida enheter för att acceptera vissa värdepapper.

—	Uteslutande Eurosystemet kan utesluta vissa värdepapper från sina penningpolitiska transaktioner.

6.4.1

Åtgärder för riskkontroll av grupp ett-värdepapper

Eurosystemet tillämpar särskilda riskkontrollåtgärder beroende på vilken typ av värdepapper som motparten ställer som säkerhet. Lämpliga åtgärder för riskkontroll av grupp ett-värdepapper fastställs av ECB. Åtgärderna för riskkontroll av grupp ett-värdepapperen är i stort sett harmoniserade inom euroområdet (70). I riskkontrollen av grupp ett-värdepapper ingår följande centrala element:

—

Säkerheter som är godtagbara för grupp ett är tilldelade en av fyra kategorier av minskande likviditet, baserade på emittentklassificering och typ av tillgång. Fördelningen av godtagbara värdepapper i de fyra likviditetskategorierna anges i ruta 9. RUTA 9 Likviditetskategorier för grupp-ett värdepapper (71) Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV Statliga skuldinstrument Lokala och regionala myndigheters skuldinstrument Skuldinstrument av tradionell s.k. Pfandbrief-typ Värdepapper med bakomliggande tillgångar (72) Skuldinstrument som givits ut av centralbanker (73) Skuldinstrument av typen Jumbo Pfandbrief (74) Kreditinstituts skuldinstrument     Agenturers skuldinstrument (75) Skuldinstrument som givits ut av företag och andra emittenter (75)     Överstatliga skuldinstrument

—

På enskilda skuldförbindelser tillämpas särskilda värderingsavdrag. Vid användning av värderingsavdrag dras en viss procentsats av från marknadsvärdet på de underliggande värdepapperen. Dessa avdrag varierar enligt den återstående löptiden och kupongräntan för skuldförbindelserna som beskrivs i rutorna 10 och 11. RUTA 10Värderingsavdrag (i procent) för grupp ett-värdepapper i förhållande till instrument med fasta kuponger och med nollkupongare Likviditetskategorier   Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV Återstående löptid (år) Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong 0–1 0,5 0,5 1 1 1,5 1,5 2 2 1–3 1,5 1,5 2,5 2,5 3 3 3,5 3,5 3–5 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 5–7 3 3,5 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7–10 4 4,5 5,5 6,5 6,5 8 8 10 > 10 5,5 8,5 7,5 12 9 15 12 18

—	De värderingsavdrag som tillämpas för alla instrument med fast kupongvärde eller noll kupongvärde beskrivs i ruta 10 (76).

—

De värderingsavdrag som tillämpas för alla instrument med omvänd rörlig ränta i grupp ett är samma för alla likviditetsklasser och anges i ruta 11. RUTA 11Värderingsavdrag (i procent) på instrument med omvänd rörlig ränta i grupp ett Återstående löptid (år) Omvända kupongräntor 0–1 2 1–3 7 3–5 10 5–7 12 7–10 17 > 10 25

—	Det värderingsavdrag som används för skuldinstrument med kuponger med rörlig ränta (77) är det som används för instrument med fasta kuponger med en löptid på noll till ett år i likviditetskategorin i vilket instrumentet ingår.

—

De åtgärder för riskkontroll som används för ett skuldinstrument med mer än en typ av räntebetalning beror endast på räntebetalningarna under instrumentets återstående löptid. Värderingsavdraget för sådana instrument fastställs på samma nivå som de värderingsavdrag som gäller för skuldinstrument med samma återstående löptid och räntebetalning av en typ som förekommer under instrumentets återstående löptid övervägs.

—	Värderingsavdrag tillämpas inte på likviditetsdränerande transaktioner.

—

Beroende på såväl lagstiftning som nationella operativa system tillåter de nationella centralbankerna en pool av underliggande värdepapper och/eller kräver öronmärkning av de värdepapper som använts i varje enskild transaktion. I ett poolningssystem tillhandahåller motparterna en pool av värdepapper för att täcka de krediter som erhållits från centralbanken med avsikten att enskilda värdepapper inte kopplas till enskilda kredittransaktioner. Vid öronmärkning är varje kredittransaktion däremot kopplad till särskilda identifierbara värdepapper.

—	Värdepapperen värderas dagligen. Varje dag beräknar de nationella centralbankerna värdet på kravet av underliggande värdepapper med beaktande av ändringar i utestående kreditvolymer, värderingsprinciperna i avsnitt 6.5 och nödvändiga värderingsavdrag.

—

Om värdepapperen efter värderingen inte överensstämmer med de krav som beräknats på värderingsdagen orsakar detta en begäran om säkerhetsutjämning. För att minska behovet av säkerhetsutjämningar kan centralbankerna införa tröskelvärden. Tröskelvärdet är då 0,5 % av den tillförda likviditeten. Beroende på lagstiftningen kan de nationella centralbankerna kräva att säkerhetsutjämningarna utförs antingen genom tillförsel av extra värdepapper eller genom kontantbetalningar. Faller marknadsvärdet på de underliggande värdepapperen under det lägre tröskelvärdet, blir motparterna tvungna att tillhandahålla ytterligare värdepapper (eller kontanter). Om marknadsvärdet på de underliggande värdepapperen till följd av omvärdering däremot överskrider det övre tröskelvärdet lämnar den nationella centralbanken tillbaka de överskjutande värdepapperen (eller kontanterna) till motparten (se ruta 12). RUTA 12Beräkning av tilläggssäkerheterDet totala värdet av godtagbara värdepapper J (för j = 1 till J; värde Cj,t vid tidpunkt t) som en motpart skall ställa som säkerhet för likvidiserande transaktioner I (för i = 1 till I; värde Li,t vid tidpunkt t) beräknas med formeln:där:hj är värderingsavdraget på godtagbart värdepapper j.τ avser tiden mellan värderingarna. Vid tidpunkten t + τ blir skillnaden mellan det belopp som skall täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter:Beroende på hur systemen för förvaltning av säkerheter är upplagda hos de nationella centralbankerna kan de också kalkylera med den upplupna räntan på det återstående kreditbeloppet.Begäran om tilläggssäkerheter utlöses endast om skillnaden mellan det belopp som skall täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter överstiger en viss tröskelpunkt.k = 0,5 % markerar tröskelpunkten. I ett öronmärkningssystem (I=1), utlyses begäran när: (motparten betalar tilläggssäkerheter till den nationella centralbanken) eller (den nationella centralbanken betalar tilläggssäkerheten till motparten).I ett poolningssystem måste motparten lämna in ytterligare säkerheter om:Omvänt kan intradagskrediten (IDC) som är tillgänglig för motparten i ett poolningssystem uttryckas som: (vid positivt värde)I såväl öronmärkningssystems- som poolningssystemet säkerställer en begäran om tilläggssäkerheter att förhållandet enligt (1) ovan återställs.

—	I ett poolningssystem kan motparterna dagligen byta ut underliggande värdepapper.

—	Vid öronmärkning kan byte av underliggande värdepapper medges av nationella centralbanker.

—	ECB kan när som helst bestämma sig för att stryka enskilda skuldförbindelser från förteckningen över godtagbara grupp ett-värdepapper (78).

6.4.2

Åtgärder för riskkontroll av grupp två-värdepapper

Lämpliga åtgärder för riskkontroll av grupp tvåvärdepapper föreslås av den nationella centralbank som har tagit upp värdepapperen i sin grupp två-förteckning. Tillämpningen av nationella centralbankers åtgärder för riskkontroll är underställd ECB:s godkännande. Eurosystemets mål är att garantera likabehandling av grupp två-värdepapper i hela euroområdet genom införande av lämpliga åtgärder för riskkontroll. De värderingsavdrag som tillämpas på grupp två-värdepapper i detta system återspeglar de särskilda risker som är förknippade med värdepapperen och avdragen är minst lika stringenta som för grupp ett-värdepapper. Grupp två-värdepapper klassificeras i tre olika avdragsgrupper, vilka avspeglar deras olika egenskaper och likviditet. Likviditetsgrupper och värderingsavdrag för värdepapper i grupp två beskrivs i ruta 13.

RUTA 13Värderingsavdrag (i procent) på grupp två-värdepapperVärderingsavdrag (i procent) på skuldinstrument med begränsad likviditet avsedda för handel (79):

Återstående löptid (år)	Fast kupong	Nollkupong
0–1	2	2
1–3	3,5	3,5
3–5	5,5	6
5–7	6,5	7
7–10	8	10
>10	12	18

Värderingsavdrag på instrument med omvänd rörlig ränta som ingår i grupp två:Värderingsavdragen för omvända instrument med rörlig ränta som ingår i grupp två är samma som för omvända instrument med rörlig ränta som ingår i trupp ett.2.   Värderingsavdrag (i procent) på skuldinstrument med begränsad likviditet och särskilda egenskaper:

Återstående löptid (år)	Fast kupong	Nollkupong
0–1	4	4
1–3	8	8
3–5	15	16
5–7	17	18
7–10	22	23
>10	24	25

3.   Värderingsavdrag på skuldinstrument ej avsedda för handel:

Handelsväxlar:	4 % på instrument med en återstående löptid på upp till sex månader.
Banklån:	12 % på lån med en återstående löptid på upp till sex månader. 22 % på lån med en återstående löptid på mellan sex månader och två år.

Skuldebrev med säkerhet i inteckning: 22 %.

Klassificering av grupp tvåvärdepapper i någon av de följande avdragsgrupperna föreslås av de nationella centralbankerna och måste godkännas av ECB:

1.   Skuldinstrument med begränsad likviditet avsedda för handel:

Flertalet grupp två-värdepapper faller inom denna kategori. Även om det kan finnas vissa skillnader när det gäller graden av likviditet är värdepapperen i regel likartade på så sätt att de har en liten sekundärmarknad, att priserna kanske inte noteras dagligen och att normalstora transaktioner kan ge upphov till priseffekter.

2.   Skuldinstrument med begränsad likviditet och särskilda egenskaper:

Värdepapper som, även om de uppvisar vissa aspekter av omsättbarhet, samtidigt kräver extra tid för att likvideras på marknaden. Detta är fallet med värdepapper som i regel inte är omsättbara men som har särskilda egenskaper som medför viss omsättbarhet, bl.a. auktionsförfaranden (om det är nödvändigt att likvidera värdepapperen) och dagliga prisnoteringar.

3.   Skuldinstrument ej avsedda för handel:

Dessa instrument är i praktiken ej omsättbara och har därför liten eller ingen likviditet.

För grupp två-värdepapper med kuponger med rörlig ränta och skuldinstrument med mer än en typ av räntebetalning, gäller samma regler som för grupp ett-värdepapper om inte annat anges av ECB (80).

De nationella centralbankerna tillämpar (i förekommande fall) samma tröskelpunkt för en begäran om tilläggssäkerheter för grupp två-värdepapper som för grupp ett-värdepapper. De nationella centralbankerna får dessutom tillämpa begränsningar på sitt godkännande av grupp tvåtillgångar och de får kräva tilläggsgarantier samt de får när som helst besluta sig för att stryka enskilda värdepapper från sina grupp två-förteckningar.

6.5	Värderingsprinciper för underliggande värdepapper

Då värdet fastställs på de underliggande värdepapper som används i reverserade transaktioner tillämpar Eurosystemet följande principer:

—

För varje värdepapper som är avsett för handel och som är godtagbart för grupp ett eller grupp två fastställer Eurosystemet en enda referenspriskälla. Det betyder också att för värdepapper som registreras, noteras eller omsätts på mer än en marknadsplats används endast en av dessa som priskälla för det berörda värdepapperet.

—	För varje referensmarknad definierar Eurosystemet det mest representativa priset, som används för beräkning av marknadsvärden. Om mer än ett pris noteras används det lägsta priset (vanligen köpkursen).

—	Värdet på värdepapper avsedda för handel beräknas utifrån det mest representativa priset under bankdagen före värderingsdagen.

—

I avsaknad av ett representativt pris på ett visst värdepapper under bankdagen före värderingsdagen används det senaste kontraktspriset. Om inget kontraktspris är känt fastslår den nationella centralbanken ett pris med beaktande av det senaste identifierade priset på värdepapperet på referensmarknaden.

—	Marknadsvärdet på en skuldförbindelse beräknas inklusive upplupen ränta.

—

Överförs betalningen till motparten försäkrar sig centralbankerna om att transaktionen till fullo täcks av tillräckliga underliggande värdepapper innan överföringen sker. De nationella centralbankerna skall se till att den ekonomiska verkan blir densamma som om betalningen överfördes på betalningsdagen (81).

—	För grupp två-värdepapper ej avsedda för handel fastställer den nationella centralbank som har tagit upp värdepapperet särskilda värderingsprinciper.

6.6	Gränsöverskridande användning av godtagbara värdepapper

Eurosystemets motparter skall kunna använda godtagbara värdepapper gränsöverskridande i hela euroområdet, dvs. de kan få kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där de är etablerade mot värdepapper som finns i en annan medlemsstat. Underliggande värdepapper kan användas gränsöverskridande vid avveckling av alla typer av transaktioner där Eurosystemet tillhandahåller likviditet mot godtagbara värdepapper.

En mekanism har utvecklats av de nationella centralbankerna (och av ECB) som skall garantera att alla godtagbara värdepapper som emitterats/deponerats i euroområdet kan användas gränsöverskridande. Denna modell benämns korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM – correspondent central banking model), där de nationella centralbankerna fungerar som depåhållare (’korrespondenter’) för varandra (och för ECB) av värdepapper som accepterats i deras nationella förvarings- eller avvecklingssystem. Särskilda procedurer kan användas för värdepapper ej avsedda för handel eller grupp två-värdepapper som har en begränsad likviditet och särskilda egenskaper som inte kan överföras via ett värdepappersavvecklingssystem (82). CCBM kan användas för att ställa säkerheter för alla typer av kredittransaktioner som genomförs av Eurosystemet. Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen användas för gränsöverskridande överföring av värdepapper (83).

6.6.1

Korrespondentcentralbanksmodell

Korrespondentcentralbanksmodellen illustreras i diagram 3.

Alla nationella centralbanker upprätthåller värdepapperskonton hos varandra med tanke på gränsöverskridande användning av godtagbara värdepapper. Det exakta förfarandet inom CCBM beror på om de godtagbara värdepapperen är öronmärkta för varje enskild transaktion eller om de hålls i en pool av underliggande värdepapper (84).

—

I ett system med öronmärkning instruerar motparten (vid behov via sin egen depåhållare), så snart som dess begäran om kredit har godtagits av den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (dvs. hemlandscentralbanken), värdepappersavvecklingssystemet i det land där dess värdepapper förvaras att överföra värdepapperen till centralbanken i det landet för hemlandets centralbanks räkning. När hemlandets centralbank har informerats av korrespondentcentralbanken om att säkerheterna har mottagits, överför den medlen till motparten. Centralbankerna överför inte medlen förrän de är säkra på att motparternas värdepapper har mottagits av korrespondentcentralbanken. Om det finns behov att uppfylla vissa tidsgränser vid avvecklingen kan motparten eventuellt deponera värdepapper i förväg hos korrespondentcentralbanken för hemlandscentralbankens räkning med hjälp av CCBM-förfaranden.

—

I ett poolningssystem kan motparten när som helst överföra värdepapper till korrespondentcentralbanken för hemlandscentralbankens räkning. Då centralbanken i hemlandet har informerats av korrespondentcentralbanken om att värdepapperen har mottagits registrerar den värdepapperen på motpartens poolningskonto.

Motparterna har tillträde till CCBM från kl. 9.00 till kl. 16.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid) alla Eurosystemets bankdagar. En motpart som vill utnyttja CCBM måste anmäla detta till den nationella centralbank från vilken den önskar ta emot kredit – dvs. hemlandets centralbank – före kl. 16.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Motparten måste vidare se till att säkerheter för penningpolitiska operationer överförs till kontot i korrespondentcentralbanken senast kl. 16.45 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Uppdrag eller överföringar som inte uppfyller dessa tidsfrister kommer att behandlas först påföljande bankdag. När motparterna räknar med att behöva anlita CCBM sent under dagen bör de om möjligt leverera värdepapperen i förväg (dvs. deponera dem i förväg). I undantagsfall eller för penningpolitiska syften kan ECB besluta att förlänga öppettiden för CCBM till Targets stängningstid.

6.6.2

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen i EU utnyttjas för gränsöverskridande överföringar av värdepapper.

En förbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem gör det möjligt för en deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem att inneha värdepapper som utfärdats i ett annat värdepappersavvecklingssystem, utan att vara deltagare i detta andra värdepappersavvecklingssystem. Innan dessa förbindelser kan användas för att överföra säkerheter för Eurosystemets kredittransaktioner måste de utvärderas och godkännas mot standarderna för användning av värdepappersavvecklingssystem i EU (85), (86).

Ur Eurosystemets perspektiv fyller CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen i EU samma funktion, nämligen att låta motparter använda säkerheter på ett gränsöverskridande sätt. Båda gör det alltså möjligt för motparter att använda säkerheter för att erhålla kredit från centralbanken i hemlandet, även om denna säkerhet har utfärdats i ett annat lands värdepappersavvecklingssystem. CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen fyller denna funktion på olika sätt. I CCBM handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan de nationella centralbankerna. De fungerar som depåhållare för varandra. När det gäller förbindelserna handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan värdepappersavvecklingssystemen. De kan öppna omnibuskonton hos varandra. Tillgångar som deponeras hos en korrespondentcentralbank kan bara användas för att ställa säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner. Tillgångar som innehas genom en förbindelse kan användas för Eurosystemets kredittransaktioner och för varje annat ändamål som väljs av motparten. När förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen används håller motparterna tillgångarna på sina egna konton hos värdepappersavvecklingssystemet i sitt hemland och behöver därför inte någon depåhållare.

KAPITEL 7

7.	KASSAKRAV (87)

7.1

Allmänt

ECB kräver att kreditinstitut skall hålla kassakravsmedel på konton i nationella centralbanker inom ramen för Eurosystemets kassakravssystem. Den rättsliga ramen för detta system är fastställd i artikel 19 i stadgan för ECBS, rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (88) och Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (89). Tillämpningen av förordning ECB/2003/9 säkerställer att villkoren för Eurosystemets kassakravssystem är enhetliga inom hela euroområdet.

Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån kassakravsbasen. Eurosystemets kassakravssystem tillåter att motparterna tillämpar ett utjämningssystem som innebär att det är tillräckligt om parterna uppfyller kassakravet som genomsnittligt saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

Eurosystemets kassakravssystem används primärt för att uppnå följande penningpolitiska syften:

—	Stabilisering av penningmarknadsräntorna Utjämningssystemet i Eurosystemets kassakravssystem skall tjäna till att stabilisera penningmarknadsräntorna genom att ge instituten ett incitament att jämna ut effekterna av tillfälliga rörelser i likviditeten på marknaden.

—	Skapande eller förstärkande av ett strukturellt likviditetsunderskott Eurosystemets kassakravssystem bidrar till att skapa eller förstärka ett strukturellt likviditetsunderskott. Detta kan hjälpa Eurosystemet att bli effektivare i sin uppgift att tillföra likviditet på marknaden.

I sin tillämpning av kassakravet skall ECB handla i överensstämmelse med de mål för Eurosystemet som fastställs i artikel 105.1 i fördraget och artikel 2 i stadgan för ECBS, bl.a. principen om att undvika betydande, icke önskvärda effekter i fråga om undanträngning eller disintermediering.

7.2	Institut som omfattas av kassakravssystemet

Med stöd av artikel 19.1 i stadgan för ECBS kräver ECB att kreditinstituten i medlemsstaterna håller kassakravsmedel. Detta innebär att filialer inom euroområdet till institut som har sitt säte utanför euroområdet också är underkastade Eurosystemets kassakrav. Däremot tillämpas Eurosystemets kassakrav inte på filialer utanför euroområdet till kreditinstitut som är etablerade inom euroområdet.

Institut undantas automatiskt från kassakrav från och med starten av den uppfyllandeperiod inom vilken institutets auktorisation återkallas eller upphör, eller inom vilken ett beslut fattas av domstol eller annan behörig myndighet i en medlemsstat att institutet ska försättas i likvidation. Enligt rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 och förordning ECB/2003/9 kan ECB dessutom på icke-diskriminerande grunder undanta institut från deras skyldigheter enligt Eurosystemets kassakravssystem om syftena med systemet inte uppfylls genom att dessa skyldigheter åläggs just dessa institut. Beslutet om sådana undantag baseras på något (eller flera) av följande kriterier:

—	institutet driver verksamhet för ett speciellt.

—	institutet driver inte aktiv bankrörelse i konkurrens med andra kreditinstitut.

—	institutets inlåning är i sin helhet öronmärkt för regionalt och/eller internationellt utvecklingsbistånd.

ECB för en förteckning över institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem. ECB offentliggör också en förteckning över institut som befriats från sina skyldigheter enligt Eurosystemets kassakravssystem av andra skäl än att de är föremål för rekonstruktion (90). Motparterna kan mot förteckningen kontrollera om skulderna avser institut som själva är kassakravspliktiga. Förteckningarna, som är offentliga efter stängning på Eurosystemets sista bankdag varje kalendermånad, kan användas som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar den kalendermånad som inleds två månader senare. Den förteckning som publiceras i slutet av februari skulle alltså vara giltig för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar i april.

7.3	Fastställande av kassakrav

a)   Kassakravsbas och kassakravsprocent

Kassakravsbasen för ett institut fastställs i förhållande till poster i institutets balansräkning. Balansräkningsdata inrapporteras till de nationella centralbankerna inom den allmänna ramen för ECB:s finansmarknadsstatistik (se avsnitt 7.5) (91). För institut som har full rapporteringsskyldighet används ställningen vid slutet av en given kalendermånad som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar två kalendermånader därefter. Den kassakravsbas som beräknas utifrån balansräkningarna från slutet av februari skulle till exempel användas för att beräkna de kassakrav som motparterna skall uppfylla under den uppfyllandeperiod som börjar i april.

Systemet för inrapportering av data för ECB:s finansmarknadsstatistik medger att ECB undantar små institut från en del av rapporteringsskyldigheten. Institut som bestämmelsen tillämpas på behöver endast rapportera begränsade balansräkningsdata kvartalsvis (enligt ställningen vid slutet av kvartalet), och rapporteringstiden för dem är längre än vad som gäller för större institut. För de undantagna instituten beräknas kassakravsbasen utgående från inrapporterade balansräkningsdata för ett givet kvartal och fastställs med två månaders eftersläpning för de tre följande uppfyllandeperioderna. Balansräkningen för slutet av det första kvartalet — mars – skulle till exempel gälla för beräkningen av kassakravsbasen för de uppfyllandeperioder som börjar i juni, juli och augusti.

Enligt rådets förordning (EG) nr 2531/98 har ECB rätt att i kassakravsbasen räkna in skulder som uppstår till följd av inlåning och skulder som härrör från poster utanför balansräkningen. I Eurosystemets kassakravssystem räknas endast skuldkategorierna ’inlåning’ och ’emit-terade skuldförbindelser’ in i kassakravsbasen (se ruta 14).

Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem samt skulder till ECB och nationella centralbanker räknas inte in i kassakravsbasen. I fråga om skuldkategorin ’emitterade skuldförbindelser’ måste emittenten kunna bevisa vilken volym av dessa instrument som innehas av andra institut som också är underkastade Eurosystemets kassakravssystem för att ha rätt att avräkna sådana skulder från kassakravsbasen. I de fall bevis inte kan uppvisas har emittenterna möjlighet att göra schablonavdrag med en fast procentsats (92) från balansposten.

Kassakravsprocenten fastställs av ECB högst till den maximigräns som anges i rådets förordning (EG) nr 2531/98. ECB använder sig av en enhetlig procentsats som överstiger noll på merparten av de poster som inräknas i kassakravsbasen. Kassakravsprocenten är fastställd i ECB:s kassakravsförordning. Procentsatsen noll tillämpas på följande skuldkategorier: ’inlåning med överenskommen löptid över 2 år’, ’inlåning med uppsägningstid över 2 år’, ’repor’ och ’skuldförbindelser med överenskommen löptid över 2 år’ (se ruta 14). ECB har rätt att när som helst ändra procentsatserna. Ändringar i procentsatserna aviseras av ECB före den första uppfyllandeperiod som ändringen gäller.

RUTA 14Kassakravsbas och kassakravsprocentA.   Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är positivInlåning

—	Inlåning över natten

—	Inlåning med överenskommen löptid upp till två år

—	Inlåning med uppsägningstid upp till två år

Emitterade skuldförbindelser

—	Skuldförbindelser med överenkommen löptid upp till två år

B.   Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är nollInlåning

—	Inlåning med överenskommen löptid över två år

—	Inlåning med uppsägningstid över två år

—

Repoavtal

Emitterade skuldförbindelser

—	Emitterade skuldförbindelser med överenskommen löptid över två år

C.   Skulder som inte ingår i kassakravsbasen

—	Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem

—	Skulder till ECB och nationella centralbanker

b)   Beräkning av kassakravet

Kassakravet för varje enskilt institut beräknas på summan av de kassakravsgrundande skulderna enligt kassakravsprocent som gäller för respektive skuldkategorier.

Varje institut gör ett avdrag på 100 000 euro från sitt kassakrav i varje medlemsstat där det är etablerat. De beviljade avdragen påverkar inte de rättsliga skyldigheterna för institut som omfattas Eurosystemets kassakravssystem (93).

Kassakravet för varje uppfyllandeperiod avrun-das till närmaste euro.

7.4	Uppfyllande av kassakrav

a)   Uppfyllandeperiod

ECB publicerar en kalender med uppfyllandeperioderna för kasskraven minst tre månader före varje nytt år (94). Uppfyllandeperioden börjar på dagen för avvecklingen av den första refinansieringstransaktionen efter det ECB-rådsmöte där den månatliga bedömningen av den penningpolitiska inriktningen skall göras. Under särskilda omständigheter kan den publicerade kalendern komma att ändras, bland annat beroende på ändrad planering av ECB-rådets möten.

b)   Kassakravsmedel

Varje institut skall hålla sina kassakravsmedel på ett eller flera konton hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. För institut med flera etableringar i en medlemsstat ansvarar huvudkontoret för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla inhemska driftställen uppfylls (95). Institut som har driftställen i fler än en medlemsstat skall hålla kassakravsmedel i den nationella centralbanken i varje medlemsstat där det har driftställen i proportion till sin kassakravsbas i respektive medlemsstat.

De avvecklingskonton som instituten har i de nationella centralbankerna kan användas som kassakravskonton. Kassakravsmedel som finns på avvecklingskonton får användas för avveckling under dagen. Som ett instituts dagliga behållning av kassakravsmedel räknas saldot på institutets kassakravskonto vid dagens slut.

Ett institut kan hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat ansöka om tillstånd att administrera sina kassakravsmedel via ombud. Att anlita ombud är i regel tillåtet endast för de institut som är organiserade på ett sådant sätt att en del av förvaltningen (t.ex. finansförvaltningen) också annars sköts av ombudet (t.ex. nätverk av sparbanker och kooperativa banker kan centralisera sina kassakravsmedel). ECB:s kassakravsförordning ECB/2003/9 innehåller bestämmelser om kassakravsmedel som administreras via ombud.

c)   Förräntning av kassakravsmedel

På innestående kassakravsmedel betalas ränta enligt ECB:s genomsnittliga räntesats (beräknad med hänsyn till antalet kalenderdagar) för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna under uppfyllandeperioden enligt formeln i ruta 15. Ingen ränta betalas på den del som överstiger kassakravet. Ränta betalas ut den andra NCB-bankdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod räntan avser.

RUTA 15Beräkning av räntan på kassakravsmedelRäntan på innestående kassakravsmedel beräknas enligt följande formel: där:

Rt	=	ränta som betalas på kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
Ht	=	genomsnittligt dagsinnehav av kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
nt	=	antal kalenderdagar i uppfyllandeperioden t.
rt	=	räntesats för beräkning av ränta på innestående kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t. Normal avrundning till två decimaler tillämpas på räntesatsen.
i	=	kalenderdag i i uppfyllandeperioden t.
MR i	=	marginalräntan för den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen som avvecklas på eller före kalenderdagen i.

7.5	Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

De poster som skall ingå i kassakravsbasen beräknas av de kassakravspliktiga instituten själva och rapporteras till de nationella centralbankerna inom ramen för ECB:s finansmarknadsstatistik (se bilaga 4). I artikel 5 i förordning ECB/2003/9 fastställs förfaranden för anmälan och godkännande av kassakravsbasen och institutets kassakrav.

Förfarandet för anmälan och godkännande av ett instituts kassakrav går till på följande sätt. Den aktuella centralbanken eller institutet tar initiativet till att beräkna institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden. Det beräknade kassakravet anmäls av den part som utfört beräkningen senast tre NCB-bankdagar innan uppfyllandeperioden inleds. Den aktuella nationella centralbanken kan ange ett tidigare datum som gräns för anmälan av kassakrav. Den kan även ange ytterligare tidsgränser för institutets anmälan av eventuella ändringar av kassakravsbasen och eventuella ändringar av det anmälda kassakravet. Den underrättade parten skall godkänna det beräknade kassakravet senast en NCB-arbetsdag innan uppfyllandeperioden inleds. Om den underrättade parten inte svarat på anmälan senast i slutet av NCB-bankdagen innan uppfyllandeperioden inleds, anses den ha godkänt institutets kassakravsbelopp för den aktuella uppfyllandeperioden. När det väl godkänts kan institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden inte ändras.

Institut som har rätt att fungera som ombud för andra instituts indirekta kassakravsmedel omfattas av särskilda rapporteringskrav, som fast ställs i förordning ECB/2003/9. Att kassakravsmedel förvaltas via ombud ändrar inte på statistikrapporteringskyldigheten för de institut som har sådana indirekta kassakravsmedel.

Inom ramen för rådets förordning (EG) 2531/98 har ECB och de nationella central bankerna rätt att verifiera insamlade uppgifter med avseende på riktighet och kvalitet.

7.6	Åsidosättande av kassakravet

Kassakravet är inte uppfyllt då ett instituts genomsnittliga saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut för uppfyllandeperioden är lägre än det kassakrav som gäller för perioden i fråga.

När ett institut åsidosätter kassakravet helt eller delvis har ECB, med stöd av rådets förordning (EG) 2531/98, rätt att förelägga sanktioner enligt följande:

—	en avgift av högst 5 procentenheter över den ränta som gäller för utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

—	en avgift enligt en procentsats som är högst den dubbla räntan på utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

—

ett krav att institutet skall göra räntelösa insättningar i ECB eller de nationella centralbankerna till ett belopp av högst tre gånger det belopp varmed kassakravet understigs. Löptiden för insättningarna får inte vara längre än den period under vilken institutet försummat att uppfylla kassakravet.

Skulle ett institut försumma att uppfylla andra skyldigheter i ECB:s förordningar och beslut om Eurosystemets kassakravssystem (t.ex. om data inte inrapporteras i tid eller om inrapporterade data inte är tillförlitliga) har ECB rätt att ålägga sanktioner med stöd av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner samt Europeiska centralbankens förordning av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (96). ECB:s direktion får ange och offentliggöra de kriterier enligt vilka den kommer att tillämpa de sanktioner som föreskrivs i artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 2531/98 (97) av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver.

Vid åsidosättandet av skyldigheten att hålla kas-sakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

BILAGA 1

Exempel på penningpolitiska transaktioner och förfaranden

Lista över exempel

Exempel 1

Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbud

Exempel 2

Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig ränta

Exempel 3

Emission av ECB:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig ränta

Exempel 4

Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 5

Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 6

Riskkontrollåtgärder

EXEMPEL 1Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbudECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion som genomförs som ett fastränteanbud.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Motpart	Anbud (miljoner euro)
Bank 1	30
Bank 2	40
Bank 3	70
Totalt	140

ECB fastställer ett totalbelopp för tilldelningarna på 105 miljoner euro.Tilldelningarnas andel är:Motparternas tilldelningar är:

Motpart	Anbud (miljoner euro)	Tilldelning (miljoner euro)
Bank 1	30	22,5
Bank 2	40	30,0
Bank 3	70	52,5
Totalt	140	105,0

EXEMPEL 2Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig räntaECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion med anbud till rörlig ränta.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Ränta (%)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Anbud totalt	Anbud ackumulerat
3,15				0	0
3,10		5	5	10	10
3,09		5	5	10	20
3,08		5	5	10	30
3,07	5	5	10	20	50
3,06	5	10	15	30	80
3,05	10	10	15	35	115
3,04	5	5	5	15	130
3,03	5		10	15	145
Totalt	30	45	70	145

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 94 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 %.Alla anbud till en ränta över 3,05 % (upp till ett ackumulerat belopp av 80 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05 % är tilldelningens andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:Totalt är tilldelningen för bank 1:Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	30,0	45,0	70,0	145
Tilldelning totalt	14,0	34,0	46,0	94

Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) är räntan på motparternas tilldelningar 3,05 %.Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) tillämpas ingen enhetlig ränta på de belopp som motparterna tilldelas. Bank 1 erhåller t.ex. 5 miljoner euro till 3,07 %, 5 miljoner euro till 3,06 % och 4 miljoner euro till 3,05 %.

EXEMPEL 3Emission av ECB:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig räntaECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom att emittera skuldcertifikat med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig ränta.Tre motparter lämnar in följande anbud:

Ränta (%)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
3,00				0	0
3,01	5		5	10	10
3,02	5	5	5	15	25
3,03	5	5	5	15	40
3,04	10	5	10	25	65
3,05	20	40	10	70	135
3,06	5	10	10	25	160
3,08	5		10	15	175
3,10		5		5	180
Totalt	55	70	55	180

ECB har beslutat att tilldela ett nominellt belopp på 124,5 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 %.Alla anbud under 3,05% (upp till ett ackumulerat belopp av 65 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05% är tilldelningens andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:Totalt är tilldelningen för bank 1:Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	55,0	70,0	55,0	180,0
Tilldelningar totalt	42,0	49,0	33,5	124,5

EXEMPEL 4Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kursECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Obs! Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen).Tre motparter lämnar in följande anbud:

Swappunkter (× 10,000)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
6,84				0	0
6,80	5		5	10	10
6,76	5	5	5	15	25
6,71	5	5	5	15	40
6,67	10	10	5	25	65
6,63	25	35	40	100	165
6,58	10	20	10	40	205
6,54	5	10	10	25	230
6,49		5		5	235
Totalt	65	90	80	235

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 158 miljoner euro, vilket ger 6,63 marginalswappunkter. Alla anbud över 6,63 (på ett ackumulerat belopp av 65 miljoner) accepteras till fullt belopp. Vid 6,63 är tilldelningarnas andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:Totalt är tilldelningen för bank 1:Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	65,0	90,0	80,0	235,0
Tilldelningar totalt	48,25	52,55	57,20	158,0

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) köper Eurosystemet vid transaktionsstarten 158 000 000 euro och säljer 178 540 000 dollar. På transaktionens förfallodag säljer Eurosystemet 158 000 000 euro och köper 178 644 754 dollar (termins-kursen är 1,130663 = 1,1300 + 0,000663).Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets en av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

Avistatransaktion			Terminstransaktion
Växelkurs	Köp euro	Försäljning	Växelkurs dollar	Försäljning	Köp dollar euro
1,1300			1,130684
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130680	10 000 000	11 306 800
1,1300	15 000 000	16 950 000	1,130676	15 000 000	16 960 140
1,1300	15 000 000	16 950 000	1,130671	15 000 000	16 960 065
1,1300	25 000 000	28 250 000	1,130667	25 000 000	28 266 675
1,1300	93 000 000	105 090 000	1,130663	93 000 000	105 151 659
1,1300			1,130658
1,1300			1,130654
1,1300			1,130649
Totalt	158 000 000	178 540 000		158 000 000	178 645 339

EXEMPEL 5Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kursECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Anm.: Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen.)Tre motparter lämnar in följande anbud:

Swappunkter (× 10,000)	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt	Anbud ackumulerat
6,23
6,27	5		5	10	10
6,32	5		5	10	20
6,36	10	5	5	20	40
6,41	10	10	20	40	80
6,45	20	40	20	80	160
6,49	5	20	10	35	195
6,54	5	5	10	20	215
6,58		5		5	220
Totalt	60	85	75	220

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 197 miljoner euro, vilket ger en marginalswappunkt på 6,54. Alla anbud till en swappunktnotering under 6,54 (upp till ett ackumulerat belopp av 195 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 6,54 är tilldelningarnas andel:För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:Totalt är tilldelningen för bank 1:Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Motparter	Belopp (miljoner euro)
	Bank 1	Bank 2	Bank 3	Totalt
Anbud totalt	60,0	85,0	75,0	220
Tilldelningar totalt	55,5	75,5	66,0	197

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) säljer Eurosystemet vid transaktionsstarten 197 000 000 euro och köper 222 610 000 dollar. På transaktionens förfallodag köper Eurosystemet 197 000 000 euro och säljer 222 738 838 dollar (terminskursen är 1,130654 = 1,1300 + 0,000654).Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets växling av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

Avistatransaktion			Terminstransaktion
Växelkurs	Försäljning euro	Köp dollar	Växelkurs	Köp euro	Försäljning dollar
1,1300			1,130623
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130627	10 000 000	11 306 270
1,1300	10 000 000	11 300 000	1,130632	10 000 000	11 306 320
1,1300	20 000 000	22 600 000	1,130636	20 000 000	22 612 720
1,1300	40 000 000	45 200 000	1,130641	40 000 000	45 225 640
1,1300	80 000 000	90 400 000	1,130645	80 000 000	90 451 600
1,1300	35 000 000	39 550 000	1,130649	35 000 000	39 572 715
1,1300	2 000 000	2 260 000	1,130654	2 000 000	2 261 308
1,1300			1,130658
Totalt	197 000 000	222 610 000		197 000 000	222 736 573

EXEMPEL 6RiskkontrollåtgärderExemplet illustrerar riskkontrollåtgärder som tillämpas på underliggande värdepapper som används vid Eurosystemets likvidiserande transaktioner (98). Exemplet baseras på antagandet att motparten deltar i följande penningpolitiska transaktioner som utförs av Eurosystemet:

—	En huvudsaklig refinansieringstransaktion som börjar den 28 juli 2004 och slutar den 4 augusti 2004 där motparten tilldelas 50 miljoner euro till en ränta på 4,24 %.

—	En långfristig refinansieringstransaktion som börjar den 29 juli 2004 och slutar den 21 oktober 2004 där motparten tilldelas 45 miljoner euro till en ränta på 4,56 %.

—	En huvudsaklig refinansieringstransaktion som börjar den 4 augusti 2004 och slutar den 11 augusti 2004 där motparten tilldelas 35 miljoner euro till en ränta på 4,26 %.

I tabell 1 nedan beskrivs de underliggande grupp ett-värdepapper (tier one) som motparten använder till täckning av dessa transaktioner.Tabell 1 – Underliggande grupp ett-värdepapper vid transaktionernaEgenskaper

Namn	Tillgångsklass	Förfallodag	Kupongränta	Kupongfrekvens	Återstående löptid	Avdrag (haircut)
Tillgång A	Värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet	29.8.2006	Fast ränta	6 mån.	2 år	3,50 %
Tillgång B	Statsobligation	19.11.2008	Rörling ränta	12 mån.	4 år	0,50 %
Tillgång C	Företagsobligation	12.5.2015	Nollkupongare		>10 år	15,00 %

Priser i procent (inklusive upplupen ränta) (99)

28.7.2004	29.7.2004	30.7.2004	2.8.2004	3.8.2004	4.8.2004	5.8.2004
102,63	101,98	100,55	101,03	100,76	101,02	101,24
	98,35	97,95	98,15	98,56	98,73	98,57
					55,01	54,87

ÖronmärkningssystemDet antas för det första att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som använder ett system där underliggande värdepapper öronmärks för varje enskild transaktion. I system med öronmärkning värderas de underliggande värdepapperen dagligen. Ramen för riskkontroll kan därmed beskrivas på följande sätt (se också tabell 2 nedan):

1.

Den 28 juli 2004 ingår motparten ett repoavtal med den nationella centralbanken, som köper tillgång A för 50,6 miljoner euro. Tillgång A är ett instrument med bakomliggande tillgångar med fast kupongränta som förfaller till betalning den 29 augusti 2006. Den återstående löptiden är således två år och ett värderingsavdrag görs därför med 3,5 %. Marknadskursen för tillgång A på dess referensmarknadsplats samma dag är 102,63 % inklusive upplupen kupongränta. Motparten skall tillhandahålla tillgång A till ett värde som efter värderingsavdraget (haircut) på 3,5 % överstiger 50 miljoner euro. Motparten levererar alltså tillgång A till ett nominellt värde av 50,6 miljoner euro, medan det justerade marknadsvärdet samma dag.

2.

Den 29 juli 2004 ingår motparten ett repoavtal med den nationella centralbanken, som köper tillgång A för 21 miljoner euro (marknadskurs 101,98 %, värderingsavdrag 3,5 %) och tillgång B för 25 miljoner euro (marknadskurs 98,35 %). Tillgång B är en statsobligation med rörliga kupongbetalningar på vilken 0,5 % värderingsavdrag görs. Det justerade marknadsvärdet på tillgång A och B är samma dag 45 130 810 euro, vilket överstiger det erforderliga beloppet på 45 000 000 euro. Den 29 juli 2004 omvärderas de underliggande värdepapperen för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna som inleddes den 28 juli 2004. Med ett marknadspris på 101,98 % är marknadsvärdet på tillgång A efter värderingsavdraget fortfarande mellan den lägre och den högre tröskelpunkten. Den ursprungliga säkerheten bedöms således täcka både det tilldelade ursprungliga likviditetsbeloppet och den upplupna räntan på 5 889 euro.

3.

Den 30 juli 2004 omvärderas de underliggande värdepapperen. Marknadskursen för tillgång A är 100,55 % och för tillgång B 97,95 %. Den upplupna räntan på den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004 är 11 778 euro, och på den långfristiga refinansieringstransaktionen från den 29 juli 2004 utgör räntan 5 700 euro. Det justerade marknadsvärdet av tillgång A i transaktion nummer ett kommer då att understiga det belopp som skall täckas (tilldelat likviditetsbelopp plus upplupen ränta) med 914 218 euro, men även den undre tröskelpunkten på 49 761 719 euro. Motparten levererar tillgång A till det nominella värdet av 950 000 euro, vilket efter värderingsavdrag med 3,5 % från marknadsvärdet enligt kursen 100,55 återställer tillräcklig täckning (100). I transaktion nummer två behövs också en tilläggssäkerhet eftersom det justerade marknadsvärdet av de underliggande värdepapperen i denna transaktion (44 741 520 euro) understiger den undre tröskelpunkten på 44 780 672 euro. Motparten levererar därför 270 000 euro av tillgång B med ett justerat marknadsvärde på 263 143 euro.

4.	Den 2 och 3 augusti 2004 omvärderas de underliggande tillgångarna utan att det behövs någon begäran om tilläggssäkerheter för de transaktioner som ingicks den 28 och 29 juli 2004.

5.

Den 4 augusti 2004 betalar motparten tillbaka den likviditet som tillförts i den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004, inklusive upplupen ränta på 41 222 euro. Den nationella centralbanken lämnar tillbaka 51 550 000 euro av tillgång A till nominellt värde. Samma dag ingår motparten ett repoavtal med den nationella centralbanken som köper tillgång C till ett nominellt värde av 75 miljoner euro. C är en företagsobligation med nollkupong med en återstående löptid på över tio år som kräver ett värderingsavdrag på 15 %, motsvarande justerat marknadsvärde efter värderingsavdrag är samma dag 35 068 875 euro. Omvärderingen av de underliggande tillgångarna för den långfristiga refinansieringstransaktion som ingicks den 29 juli 2004 visar att de levererade tillgångarnas justerade marknadsvärde ligger cirka 262 000 euro över den övre tröskelpunkten och leder till att den nationella centralbanken lämnar tillbaka tillgång B till ett nominellt värde av 262 000 euro till motparten. (101).

PoolningssystemDet antas för det andra att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som tillämpar ett poolningssystem. Tillgångarna i den pool av värdepapper som används av motparten är inte öronmärkta för särskilda transaktioner.Samma serie transaktioner används i detta exempel som i exemplet på öronmärkningssystemet ovan. Den största skillnaden är att det justerade marknadsvärdet av alla värdepapper i poolen på värderingsdagarna skall täcka behovet av säkerheter för motpartens alla utestående transaktioner med centralbanken. Begäran om tilläggssäkerheter den 30 juli 2004 överensstämmer således exakt (1 178 398 euro) med vad som krävs i öronmärkningssystemet. Motparten levererar tillgång A till det nominella värdet av 1 300 000 miljoner euro, vilket efter värderingsavdrag med 3,5 % från marknadsvärdet enligt kursen 100,55 %, återställer tillräcklig täckning.Vidare kan motparten, när den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli löper ut den 4 augusti 2004, låta värdepapperen ligga kvar på sitt pantkonto. En tillgång kan också bytas mot en annan tillgång i enlighet med exemplet, där tillgång A med ett nominellt värde på 52,1 miljoner euro ersätts med tillgång C till ett nominellt värde på 75,5 miljoner euro för att täcka den likviditet som levererats och den upplupna räntan i alla refinansieringstransaktioner.Riskkontrollåtgärderna i poolningssystemet beskrivs i tabell 3.

Tabell 2 – Öronmärkningssystem

Datum	Utestående transaktioner	Startdatum	Slutdatum	Räntesats	Tillförd likviditet
28.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
29.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
30.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
2.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
3.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
4.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.8.2004	11.8.2004	4,26	35 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
5.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.8.2004	11.8.2004	4,26	35 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000

Upplupen ränta	Totalt belopp som skall täckas	Undre tröskelpunkt	Övre tröskelpunkt	Justerat marknadsvärde	Begäran om tilläggssäkerheter
—	50 000 000	49 750 000	50 250 000	50 113 203	—
5 889	50 005 889	49 755 859	50 255 918	49 795 814	—
—	45 000 000	44 775 000	45 225 000	45 130 810	—
11 778	50 011 778	49 761 719	50 261 837	49 097 560	– 914 218
5 700	45 005 700	44 780 672	45 230 729	44 741 520	– 264 180
29 444	50 029 444	49 779 297	50 279 592	50 258 131	—
22 800	45 022 800	44 797 686	45 247 914	45 152 222	—
35 333	50 035 333	49 785 157	50 285 510	50 123 818	—
28 500	45 028 500	44 803 358	45 253 643	45 200 595	—
—	35 000 000	34 825 000	35 175 000	35 068 875	—
34 200	45 034 200	44 809 029	45 259 371	45 296 029	261 829
4 142	35 004 142	34 829 121	35 179 162	34 979 625	—
39 900	45 039 900	44 814 701	45 265 100	45 043 420	—

Tabell 3 – Poolningssystem

Datum	Utestående transaktioner	Startdatum	Slutdatum	Ränta	Tillförd likviditet
28.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
29.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
30.7.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
2.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
3.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	28.7.2004	4.8.2004	4,24	50 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
4.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.8.2004	11.8.2004	4,26	35 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000
5.8.2004	Huvudsaklig refinansiering	4.8.2004	11.8.2004	4,26	35 000 000
	Långfristig refinansiering	29.7.2004	27.10.2004	4,56	45 000 000

Upplupen ränta	Totalt belopp som skall täckas	Undre tröskelpunkt  (102)	Övre tröskelpunkt  (103)	Justerat marknadsvärde	Begäran om tilläggssäkerheter
—	50 000 000	49 750 000	Ej relevant	50 113 203	—
5 889	95 005 889	94 530 859	Ej relevant	94 926 624	—
—
11 778	95 017 478	94 542 390	Ej relevant	93 839 080	– 1 178 398
5 700
29 444	95 052 244	94 576 983	Ej relevant	95 487 902	—
22 800
35 333	95 063 833	94 588 514	Ej relevant	95 399 949	—
28 500
—	80 034 200	79 634 029	Ej relevant	80 333 458	—
34 200
4 142	80 044 042	79 643 821	Ej relevant	80 248 396	—
39 900